Arkeologi & Historiebloggen

Jag minns när man som liten tvingades bära de där hemskt stickiga polojumprarna som mormor stickat. Ibland var dessa så obehagliga att de till och med stack igenom undertröjan. Vad hände sedan? Man hör inte längre några klagomål från barnen. Det visar sig att barnuppfostran har blivit mer taktfull, barnen mer halsstarriga och att någon under vägen lyckades uppfinna soft-wool. 

Det är lätt att passera Trajanuskolonnen i Rom utan att närmare reflektera över dess betydelse för kunskapen om romersk krigshistoria. Från förra seklets filmer av krigspropaganda och fram till dess moderna varianter idag, är det spännande att se Trajanuskolonnens spiralformade redogörelse för kejsarens fälttåg mot Dakien som en slags arla version av dessa.

Precis som idag var forntidens människor i behov av en massa prylar. Många var så beroende av sina saker att de till och med tog dem med sig ned i graven – ofta för att använda dem på andra sidan. Det här skapar ett slags tidlöst dilemma, för idag måste vi lära oss att man inte alls blir lyckligare av att äga en massa saker och speciellt inte prylar från forntiden. Detta leder oss vidare till arkeologisk etik, blixtljus, organdonationer och pappkartonger. Men hur? 

Ett problem kvarstår dock – de döda har fortfarande ingen talan. Om de döda alltid återbegravdes vid sina hemorter efter det att arkeologer studerat dem, så kanske vi kunde mildra störandet av gravfriden och understryka respekten för det som vi vill skydda. Eftersom vi ju har en diskussion om huruvida vi vill eller inte vill skänka våra organ efter vår död – så måste det ju betyda att vi verkligen bekymrar oss om våra kroppar efter det att vi dött. Alltså bör vi även respektera dem som dött tidigare - åtminstone för att upprätthålla moral och etik.

Visst vill vi att kommande kulturer ska veta mer om vårt eget vardagsliv men också att de respekterar vår gravfrid. För vem vill väl ana att man kan hamna i en pappkartong på en hylla, flera hundra mil från de människor som varit en så viktig del av vår tid på jorden - på en plats där vi själsligen ägnat våra liv? Även detta splittrar kontext. Det är verkligen naivt att utgå från att de arkeologiska hyllor, pärmar och flashdiskar som idag ordnar det förlutna, finns kvar om tusen år. 
R.I.P och lycka till!

 /Richard Holmgren

Texten bygger på mitt sommarprogram i Sveriges Radio P1, 2001
 

En för tiden liten blänkare i New York Times, men det skulle bli ett av den moderna tidens klassiska mysterier. Det är idag exakt sjuttio år sedan Flight 19 satte Bermudatriangel på kartan. Den 19:e gruppen var namnet på de fem flygplan som spårlöst försvann utanför Floridas kust den 5 december 1945. De saknas fortfarande - eller?
 

Vid 15.45 hördes Taylors röst säga ”…cannot see land, we seem to be off course”. Vid detta tillfälle hördes även rösten från en av flygförbandets praktikanter som föreslog att om de istället flög västerut så skulle de nog komma hem så småningom. Men till alla mytälskares eufori så lyckades den erfarne löjtnant Taylor dessbättre korrigera detta förhastade beslut och mysteriet med Flight 19 blev ett faktum.
 

Taylors skrala omdöme blev istället ett utmärkt underlag till en rad mysterier som började insinueras i dagspressen overseas. Kanske var det utomjordiska krafter som lyckats sätta spinn på Taylors driftsäkra kompass? Ett och ett halvt år senare sades det dessutom att högpannade småttingar hade kraschat några mil norr om Roswell - detta i något som såg ut som en drakvingad flygfarkost. Jag slår ett slag för att detta var ett nazibyggt stealthplan, en så kallad Horten Ho 229. Många älskade dock tanken av att en farkost hade tagit sig ända från andra sidan av galaxen för att krascha i New Mexico. Att det istället var stulen vapenteknologi som kom från en utbombad kontinent i öst, var en för fantastiskt tanke att formulera. För de sensationslystna föll nu löjtnant Taylors märkliga bortförande i Bermuda på plats och inte minst allt annat löst prat om magasinerade rymdvarelser i det beryktade Area-51. Inte heller var underrättelsetjänsten sena med att skicka ut påhittade och "hemliga" dossier till utvalda och omdömeslösa individer rörande potentiella samarbeten mellan militär och utomjordingar. Ett av dessa projekt gick under namnet Majestic 12. Fyrtio år senare lyfte man fram en viss Bob Lazar.

Under tiden som mytsvultna människor riktade blicken mot världsrymden eller ned i havsdjupen, istället för in i sig själva, så hade Area-51 fullt upp med att fortsätta sina separationer av Plutonium-238 samt att utveckla de saker som följde med Werner von Braun och kompani från bunkrarna i Tyskland. Ryssarna var å andra sidan fullt medvetna om vad som kraschat i Roswell. Alla var glada och nöjda – amerikanarna kunde sända ett kallt budskap om kommande vapenteknologi till öst, pöbeln förundrades av stjärnhimlen, Hollywood fortsatte att blomstra och ryssarna fick äntligen veta var sjutton Horten tagit vägen - något som de själva borde lagt vantarna på.

Våren 1991 hittade en obekväm man vid namn Hawkes, fem dumpade Avenger plan från tidigt 40-tal i vattnen 16 kilometer nordöst om Fort Lauderdale. Efter några bekymrade telefonsamtal lät dock planens upptäckare meddela att: ”…the five aircraft we found are not those of Flight 19, but in fact five other aircraft...”. För Pentagon verkade fem sjunkna Avengerplan utanför Fort Lauderdales kust utgöra en alltför långsökt koppling till Flight 19. Eller hur? Några chassinummer sades motbevisa Hawkes och sedan var det locket på. Att ägna mer tid till detta projekt ansågs både ekonomiskt oförsvarbart och en tidsödande distraktion - nothing to see here folks.

Vänd istället blicken mot stjärnorna gott folk och njut nu av en rofylld andra advent - varför inte till tonerna av BA Robertsons 80-tals klassiker och jubileumssläppet av låten "Flight 19". Du hittar den här.


av Richard Holmgren, 2015

...No, not quite - there are no craters from the battle of Verdun in the photos above and below - but they are craters alright. These photos shows some of several localities on the southeastern shores of the Dead Sea - places where ancient tombs have been looted on their content since some decennia.

Each little heap of soil or pit that you can discern in the pockmarked pattern below, is the remains of a previous sealed tomb. These were meant to be an asylum for the deceased for all eternity – with the forced exception of any curious scientist, usually referred to as archaeologists. Unfortunately (or should we say, luckily) the latter category were not involved in the activities shown here and the illicit excavations advanced a long time before ISIS entered the market elsewhere. 

These gravesites mostly originate from the Early Bronze Age period as well as the first and second centuries AD. The eyesight is an archaeological nightmare where the individuals that buy and sell antiquities are all to blame. The diggers themselves on the other hand, were residents in one of the poorest areas of Jordan and acted accordingly. In a short perspective the protection of an ancient pot cannot be concidered more important than supporting a family in need.

This is a perfect example where awareness within the realm of cultural heritage could have secured both the past and the future in order to reverse the trend. In a longer perspective archaeological sites could instead, through local knowledge of the past, have contributed to an income through tourism. It’s always easy to be wise after the event – but let it at least be a good lesson. The relatively newly opened Lot’s Cave Museum in the same region, is a much appreciated and important step in the right direction. 
 

”Kan arkeologin gräva fram bibelns berättelser”
arkeolog Richard Holmgren

Föreläsning i Vadstena - lördag 28 november 15.00-17.30
i Församlingshemmet (med fikapaus)
Arrangeras av Klosterkyrkans Vänner  

Läs mer här

Föreläsning: Etruskerna satt på en förmögenhet - visste de om det?
Tid: 28 oktober kl 18.30 – ca 20
Plats: Örebro Läns Museum, hörsalen

Arkeologen Richard Holmgren talar om hans arbeten i Etrurien - där bland annat Gustav VI Adolf verkade under 50- och 60-talet. I samband med arbetena på platsen har Richard även kommit att titta närmare på alternativa tolkningar till etruskisk ekonomi – vad gjorde etruskerna till den rika kultur den var och finns svaret att hämta Östra Medelhavsområdet?

Ett samarbete mellan Dante Örebro, Örebro Läns Museum och Folkuniversitetet

Välkommen. Fri entré.

Dante Örebro    Örebro Läns Museum
 

27 okt & 3 nov - 19.00 - Staden När och Fjärran
10 nov & 17 nov - 19.00 -  Skänninge Marken & Kamelkaravaner
24 nov & 1 dec - 19.00 -  i Kölvattnet av Katastrofen

Läs mer på Visit Östergötland

Under 800-talet f.Kr. reste sig det urartiska riket strax sydöst om Svarta havet. Du känner det kanske bättre som det bibliska kungadömet Ararat. Dess huvudstad hette Tushpa. Den massiva stenfästning som du ser på fotot dominerade den urartiska staden och nyttjades av riket under ett par hundra år - fram till 600-talet f.Kr. Numera är det endast den mest raserade och högst belägna delen av borgen som utgör den ursprungliga fortifikationen.

Under årens lopp har konstruktionen byggts till och kontrollerats av både armenier, romare, meder, akemenider, sasanider, araber, seldjuker, ottomaner och ryssar. Idag kallar turkarna sin fästning för Van Kalesi, det vill säga Vanfästningen och du finner den några kilometer väster om den moderna staden Van som ligger på Vansjöns östra strand i Turkiet.

Sedan tiden för Big Bang har det mesta strävat efter ordning. Ur detta kaos skapades liv och vidare kultur. Lagbundenhet och symmetri fick ett medvetande och blev en kraft att räkna med. Djur blev fantastiska på att springa fort, bita hårt och se möss i fjärran. Människan å andra sidan utvecklade ett otroligt färgseende som lade grunden till sortering av ätbart eller giftigt, brukbart eller värdelöst. 

The summit. When you've conquered boulders and volcanic rock, gravel and the icy winds of the glacier. The world's biggest mountain mass then meets in a single point. Nature and history gathers in one last step where the next one would be a fumbling leap into thin air. You have won, you reached the peak where believes, myths and tales is the only way forward. Mount Ararat.

/Richard Holmgren, July 2015

Apple fortsätter att uppdatera sin karttjänst med 3D-vyer över större städer. Nu kan den som har tillgång till karttjänsten och är intresserad av Venedig, betrakta stadens alla skrymslen och vrår. Ett ypperligt tidsfördriv för den som vill dyka ned i stadens arkitekturhistoria.