Arkeologi & Historiebloggen

Starka ord? Ja kanske det - men det kändes nästan som ett slags kulturens elfte september när vår regering presenterade höstens budgetproposition. I en flyktig mening på sidan 308 planerar man nu att lägga ned tre av våra svenska stoltheter kring Medelhavet - forskningsinstituten i Rom, i Athén och det i Istanbul. Med detta beslut drämmer utbildningsminister Helene Hellmark Knutssons en slägga i kulturens stöttepelare och sätter flera forskningsgenerationers uppbyggnad i rungning.

Medelhavsinstituten har varit basen för internationellt utbyte för både arkeologer, språkforskare, konstnärer, formgivare och musiker. You name it - och inte minst en given omständighet för alla som älskar att konsumera produkten därav. Institutet i Aten har rötter från mitten av förra seklet och det svenska institutet i Rom grundades 1925 på initiativ av Gustav VI Adolf. Institutet i Istanbul är inte bara en bas för studier och forskning i Turkiet, men utgör även en brygga till hela Östra Medelhavsområdet och Iran. Institutens omfattande fastigheter huserar outtömliga bibliotek, kursverksamheter, samlingar och katalogiseringar samt förutsättningen för många svenska projekt i respektive land. Instituten har varit och är mötesplatser och forum för allsköns humanistiska läroämnen samt inte minst basen för de utgrävningsplatser som sett arkeologins pionjärer formas till dagsaktuella och spännande projekt. Axel Munthes villa, San Michele på Capri, kan även detta snart vara ett minne blott.

På tal om Capri så lät Axel Munthes testamente klargöra att San Michele efter hans död skulle övegå i (den trygga) svenska statens ägo för att användas av Svenska institutet i Rom. Enligt testamentet skulle egendomen användas av svenska studenter och forskare, konstnärer och journalister eller människor som förstår Munthes "känslor för Italien och den klassiska kulturen samt den humanistiska forskningen överhuvud". Ord och ansvarsuppgifter som dessa, lobbar nuvarande regering i papperskorgen.

För den som satt sin fot på något av dessa institut är innebörden av det som nu håller på att hända fullständigt hårresande - eller jaw-dropping som det heter overseas. Det är uppenbart att ingen av de som ligger bakom detta beslut ens skymtat silhuetten av dessa kulturcentra eller förstått deras internationella anseende och samverkan. Detta är en milsten i kulturhistorisk idioti och ett bildningsförakt i paritet med Kinas förste kejsare som lika abrupt gjorde sig kvitt det egna rikets kulturarv. Regeringen tar bort institutens stöd på 12 miljoner från 2016. Nästkommande år reduceras stödet ytterligare med 10 miljoner kronor. Detta är en struntsumma i sammanhanget som inte står i relation till effekterna av en dylik besparing. För en redan ansträngd ekonomi inom humaniora så betyder detta spiken i kistan för Medelhavsinstituten.

Medlen för instituten försvinner förvisso inte. Dessa ska istället prioritera ESS - ett stort naturvetenskapligt forskningscentra utanför Lund som nu är under uppbyggnad. Här kommer en partikelaccelerator (något som för tankarna till den boost som regeringens slumrande tankeorgan skulle behöva) en dag att påminna om tröga tankegångar och förhastade beslut. Men då gott folk, då kan allt detta redan vara ett mörkt kapitel i svensk kulturhistoria. Paradoxalt nog är frågan vi istället bör ställa oss - hur vi på ett klokt sätt kan satsa mer på de svenska medelhavsinstituten.

Kära vänner av humaniora och med allt vad detta innebär, sprid detta!

/Richard Holmgren