Var demonen i Exorcisten egentligen av godo?

Demonen i filmen Exorcisten

Illustration: Richard Holmgren

Skräckfilmen Exorcisten hade premiär 1973 och har med tiden blivit en av filmvärldens stora klassiker. En av huvudkaraktärerna i dramat var skådespelaren Max von Sydow, som beklagligt nog gick bort i dagarna. Med filmen lanserades också ett spännande arkeologiskt stoff - vilket omöjligt kan ha undgått tittaren. Låt oss därför med anledning av von Sydows frånfälle passa på att uppmärksamma filmens mest skrämmande väsen. Som vi ska se så kan dessa ge oss en helt annan bild av Exorcistens tidlösa demoner. 
 

Exorcisten

Filmens handling kretsar kring hur en tolvårig flicka i Georgetown, USA - Regan - blir besatt av den forna demonen Pazuzu. Det faller vidare på fader Karras och fader Merrin, den senare spelad av Max von Sydow, att frigöra Regan från sitt helvete genom en exorcism. I filmens handling figurerar tvenne arkeologiska föremål - eller gestaltningar om man så vill. Dels handlar det om ett speciellt litet hängsmycke samt olika uppenbarelser av den skrämmande demonen Pazuzu. Hängsmycket upphittas vid en utgrävning under filmens inledningsskede. Denna filmsekvens är inspelad i den forna staden Hatra - en ruinstad som ligger ungefär tio mil sydväst om Mosul i Irak. I filmen introduceras utgrävningsplatsen kort och gott som ”Norra Irak”, men känns direkt igen på sina karakteristiska kolonnförsedda valv - en så kallad iwan. Dessa imposanta konstruktioner uppfördes av parterna, vilka ursprungligen var ett nomadiskt folk från dagens Iran. De dominerade stora delar av Främre Orienten under de närmaste två århundradena före och efter Kristi födelse.

I modern tid har staden Hatra kommit att påverkas negativt av IS framfart och är därför i högsta grad även den dagsaktuell. För den som inte har arbetat med utgrävningar i dessa områden, vill jag påpeka att dessa filmscener är väldigt realistiska. Den soltyngda stenöknen, de klingande ljuden från hackor och spadar, dammet och den motsägelsefullt kaotiska ordning som råder - en inte helt främmande sinnesstämning vid liknande utgrävningar. Många hävdar att utgrävningsscenerna snarare för tankarna till den hejdlöst förstörande form av arkeologi som vi känner från första hälften av förra seklet - där ett hundratal grävare var engagerade samtidigt. Tvärtom så är detta fortfarande en inte helt ovanlig syn när man emellanåt tvingas forcera djupa förstörelselager som inte alltid kräver den uppmärksamhet som normalt associeras med minutiös fältarkeologi. 

 

Satellitbild av den antika staden Hatra i Norra Irak. Foto: Apple Maps


Studerar man filmens hängsmycke i detalj (nedan), så syns där Josef med Jesusbarnet. Denna Sankt Josef-medalj ska inte förväxlas med den mer vanliga medaljen av Sankt Kristoffer. På den förra ser vi en latinsk text med orden Sancte Joseph ora pro nobis, vilket i översättning betyder ”Sankt Josef bed för oss”. William Peter Blatty som var romanförfattare till Exorcisten har påpekat att medaljen mycket riktigt inte hör hemma i staden Hatra. Han menar att betraktaren bör fråga sig hur ett kristet föremål kunde hamna i utgrävningslagren på en förkristen boplats. När fader Merrin hittar föremålet så säger han också mycket riktigt på arabiska ”…vad gör den här?”.

Fyndet av medaljen i Hatra vill sannolikt förmedla den kamp mellan ont och gott som senare kommer att utspela sig i filmen. När Merrin hittar medaljen så lokaliserar han samtidigt en liten amulett av demonen Pazuzu, vilket implicerar att han som själasörjare snart kommer att stå inför en vendetta med mörka krafter. Eftersom byggnaderna i Hatra främst faller tillbaka på den seleukidiska tiden så hade den mycket äldre Pazuzu-amuletten, rimligen från 700-talet f.Kr., redan hunnit bli en antikvitet under antiken. Detta stämmer väl med att amuletten grävs fram under djupa rasmassor. Men att Pazuzu skulle ha avbildats som en fullstor staty i staden, likt den som stridslystet poserar mittemot fader Merrin, är i högsta grad osannolikt. Snarare bör detta ses som en dramaturgisk effekt - men ändock en av historiens mest ikoniska filmscener.   

 

Medaljongen av Sankt Josef med Jesusbarnet. Foto: Efterbearbetad stillbild från filmen Exorcisten.


I förstone kan filmens handling om en demon som besitter en ung flickas kropp tyckas banal. Jag vill i detta sammanhang emellertid lyfta fram den mycket kapable filmanalytikern Rob Ager som synnerligen övertygande visar hur filmens demon kan vara ett bildligt uttryckt för de sexuella övergrepp som flickan kan ha utsatts för. Detta illustreras i Regans destruktiva beteende som är extremt sexualiserat – inte minst antyds detta i scener som när Regan uppmanar en manlig läkare att hålla sina fingrar borta. Det finns inga direkta bevis i filmen för att detta skulle vara orsaken till Regans plågor och därför har ämnet många gånger förbisetts. Kanske beror det på en slags förnekelse av spörsmål som annars kan verka både stötande och ömmande? Det kan också bero på att filmens påtagligt fysiska monstruositet med sina starka kopplingar till forna demoner gör att sådana problemställningar tenderar att hamna skymundan.

När man väl är överens med denna tolkning så förefaller det anmärkningsvärt att man som tittare inte tidigare insett denna eventualitet. Stoffet är uppenbart på flera plan och i filmen talar flera detaljer för att förövaren tar form som moderns kollega, regissören Burke Dennings, som spelas av Jack MacGowran. Som en egenkär och känslokall suput visar han lite empati för sin omvärld och när han senare blev bragd om livet så befann han sig faktiskt i Regans sovrum. Under mordet var han dessutom ensam i huset med flickan. I sammanhanget är det även intressant att beakta den demoniska röst som senare manifesteras genom Regan - bitvis i egenskap av Dennings själv. Här får man nästan känslan av att Pazuzu enbart är en inbillad manifestation av den ondska som drabbat familjen. När allt kommer omkring så låter också demonen meddela att; ”…jag är ingen, jag är ingen…”. Erfar vi här måhända Regans situation genom ögonen på en kyrka som söker övernaturliga förklaringar till en situation som istället orsakats av högst verkliga omständigheter?

 

En ikonisk filmscen. Fader Merrin konfronterar Pazuzu i staden Hatra. Illustration: Efterbearbetad stillbild från filmen Exorcisten.


Vem är då demon-guden Pazuzu? Som ursprungen ur assyrisk och babylonisk mytologi kan vi på en 3000 år gammal inskription från Mesopotamien läsa; 

”…jag är Pazuzu, son av Hanpa, kung över luftens onda krafter som våldsamt emanerar från bergen…”.

Som huvuddemon var han härskare över vinden där han representerade den sydvästligt starka blåst som periodvis bringade torka och vidare hungersnöd. Under regnperioden kunde han även bringa gräshoppssvärmar. Pazuzu bär en mänsklig form med en ibland fjälltäckt kropp som har inslag av specifika egenskaper från djurvärlden. Huvudet bär drag av ett katt- eller ett hundliknande rovdjur och han håller sig upprätt på örnliknande fötter. Från ryggen utbreder sig två vingpar, inte sällan påminnande om just gräshoppsvingar och från hans baksida kan man ana en skorpionstjärt. Ibland avbildas även Pazuzu med en slingrande och ormliknande penis - symbolen för alstringskraft och en antites till de förstörande krafter som förhindrar skapande av nytt liv. Just den senare aspekten är viktig för att vidare förstå demonens egentliga natur.

En amulett av Pazuzu hade en avvärjande och skyddande kraft som bland annat kunde driva hans gemål Lamashtu tillbaka till den undre världen. Hon hade en benägenhet att kunna skada mödrar och nyfödda barn under förlossningar eller till och med röva bort barn under amning. Eftersom det finns grader i helvetet så hade Pazuzu i egenskap av att själv vara en demon, kraften att injaga fruktan i andra demoner. I detta sammanhang var hans fru inget undantag - där Pazuzus kraft skyddade människan mot plågor och nödår. I modern tid hade Pazuzu kunnat vara oss behjälplig mot allehanda hot såsom exempelvis klimatproblem, smittsamma sjukdomar och möjligen BB-krisen. En dagsaktuell demon således – eller kanske mer sannolikt ett utryck för sådana bekymmer som vi alltid har tampats med som människor.     

 

Exorcisten

När vi nu etablerat både filmens och historiens Pazuzu samt även vägt in en rimlig hypotes om sexuella övergrepp - var hamnar vi då?
En intressant tanke som möjligen kan ha funnits i bakhuvudet på både romanförfattaren samt regissören William Friedkin, är att Pazuzu hade en helt annan roll än den vi i förstone kunnat föreställa oss. Om nu dessa herrar verkligen hade läst på sin historia så hade de upptäckt att det inte fanns några historiska uppgifter om att Pazuzu varken skulle ha varit ondskefull eller hade anledning att ta en försvarslös flicka i besittning.

Var det inte snarare så att det var Pazuzu i egenskap som beskyddare av de sårbara, som istället drev ondskan bort från Regan? Detta genom att besegra både hennes förgripare och den kyrkliga vidskepelse som agerade tvivelaktigt mot bakgrund av Regans möjliga övergrepp? När allt kommer omkring så blev hon ju faktiskt till sist av med sina demoner - men först efter det att både Burke Dennings och prästmännen gick hädan och inte längre kunde inverka på hennes liv. 


/Richard Holmgren

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln