Arkeologi & Historiebloggen

Foto: Richard Holmgen

För drygt fem år sedan presenterade ett egyptiskt-internationellt projekt, Scanpyramids, data på en större hålighet inuti Cheopspyramiden. Många fantiserade säkert om stundande upptäckter av allsköns materiella och religiösa kulturskatter. Men vad hände egentligen sedan?

Att dryfta spekulationer om skattgömmor är inte nödvändigtvis så märkligt eftersom den stora pyramidens inre aldrig har blottat några lösfynd som stått i paritet med byggnadsverkets storslagenhet - om sådana existerat överhuvudtaget? Det nyfunna så kallade ”Big void” verkar ha samma storlek och form som det befintliga Stora galleriet. Hur kom man då att lokalisera detta hålrum och vad vet vi idag?

På grund av sin enorma densitet så krävs exceptionell instrumentering, High-Energy Physics (HEP), för att penetrera pyramiden i jakten på potentiella hålrum. Så kallad Myon-tomografi är en metod som förfinats sedan den först användes i den intilliggande Chefrens pyramid för redan femtio år sedan. Myoner är elementarpartiklar som uppstår i den övre atmosfären genom kosmisk strålning. Dessa bombarderar ständigt jorden och till viss del penetrerar de även sten. Det tar dock månader för myonerna att skapa en bild på utplacerade detektorer i pyramidens befintliga utrymmen. Ju fler myoner som träffat en film, desto färre partiklar har fångats upp på sin väg genom pyramiden och möjliga hålrum kan registreras.

Cheops pyramid: 1) ScanPyramids ”Big Void”, 2) Stora galleriet, 3) Konungens kammare, 4) Drottningens kammare, 5) Ofullbordade kammaren, 6) Ingång, 7) Plundringsgång, 8) Schakt, 9) Nuvarande byggnad, 10) Ursprunglig täcksten, 11) Berggrund.

Egyptologen David Lightbody stödjer de data som antyder existensen av ett ca 30 meter långt hålrum ovanför det Stora galleriet, men menar att det kan finnas en annan förklaring till det galleriformade hålrummet. En illusorisk effekt kan ha skapats genom två flankerande detektionsplattor som placerats under det Stora galleriet i nivå med Drottningens kammare. Hans tolkning är dock inte mindre intressant eftersom den kan förklara ett debatterat konstruktionsproblem. Det Stora galleriet sluttar uppåt i en brant vinkel och det måste ha varit svårt att skära block med två lutande ytor, samtidigt som de skulle förankras i en ofullbordad pyramid. Sand kan ha hällts i tomrum runt galleriet, vilket påverkat tomografin som återkastat en större hålighet ovanför. Sedan trettio år tillbaka har även fjärrstyrda robotar sänts upp i pyramidens fyra olika schakt. Vid olika punkter viker schakten av i tvära riktningar, vilket kan antyda att de tar en omväg kring någonting. Den ryktbare egyptologen Zahi Hawass ställer sig dock tvivlande till bägge hålrumsförklaringarna och menar att ”de har inte hittat någonting”. Detta är så sant, eftersom den stora upptäckten just är en indikation på ”ingenting” i pyramidens mitt.

Till dags dato vet vi fortfarande inte vad den stora håligheten representerar och vad som kan finnas i den, men under våren 2022 presenterade projektet Exploring the Great Pyramid Mission (EGP) nästkommande fas i arbetet. Metoden ska nu förfinas med ett större myonteleskop-system. Metoden är hundra gånger känsligare än tidigare utrustning och kan inte enbart särskilja luft från sten, men även variationer i densitet. Om finansiering beviljas så kan den stora upptäckten ligga tre till fyra år i framtiden.

av Richard Holmgren