Arkeologi & Historiebloggen

Svenska Dödahavsexpeditionen - Richard Holmgren & Anders Kaliff

30 september 2016, kl. 19:00-22:30

Pyramider, faraoner och mumier men också arkeologi, mode, arkitektur och film. Det antika Egypten såväl som arkeologerna som grävde fram den forntida kulturen har influerat många. Välkomna till en kväll där vi befinner oss i 1920-talet. Vi återskapar fascinationen från när Howard Carter tittade in i Tutankhamons grav!

SAMTAL 19.30 - Varför är museer med temat faraonernas Egypten alltid välbesökta och varför är vi så fascinerade av detta?

Med arkeolog Richard Holmgren, egyptolog Carolin Johansson och regissör Axel Petersén.

Se mer här:
En kväll om egyptomani - Medelhavsmuseet
Medelhavsmuseet på Facebook

Tarim-bäckenet som omgärdar den kinesiska Taklamakanöknen har varit en skådeplats för öst-västliga kulturutbyten under nära 4000 år. Den genompasserande handeln, Sidenvägen, utgjorde blott ett sent fragment av traktens långa handelshistoria. Lika många var de innovationer och tankar som fördes fram och tillbaka långt tidigare än vi anat - detta av ett folk vi vet väldigt lite om.

Likt gravfältet vid Qäwrighul så har de första fynden av textilier i Xinjiang sitt ursprung i lämningar från det tidiga andra årtusendet f. Kr. Textilier från denna period är ofta enkla där sömmar, foder och byxben saknas i enkelt vävda kläden. Vanliga är midjelånga skjortor eller enklare kappor av fårull. Vid denna tid hade fåret ännu inte fått sin givna plats så långt österut som i Kina, men närvaron av ylle-textilier i Tarimområdet ger vid handen att man introducerat tamfåret från väst vid sidan om odling av exempelvis vete. Frågan om det var just Qäwrighul-mumiernas direkta förfäder som introducerade fåret kan ännu inte besvaras, även om mycket talar i denna riktning.  

Det råder en tämligen stor förvirring vid identifieringen av kulturer mellan tiden 2000-700 f. Kr. Till saken hör att många av de kända gravområdena visar på en lång kontinuitet som försvårar identifieringen av de specifika kulturvariationerna. Vid sidan om den så kallade Qäwrighul-kulturen, utövade Tarimområdes tidiga invånare blandjordbruk. Regionen längre norröver etablerade en mer bofast befolkning som idag täcks av de mer historiskt belagda oas-städerna. De tidiga kulturerna har efterlämnat bemålad keramik som visar på influenser med östliga grannar från Gansu-provinsen, men även med stäppregionerna i nordväst. De vilar i schaktgravar som preparerats av timmer och soltorkat tegel. Vid sidan om de spörsmål som berör införandet av olika tamboskap, grödor och materiell kultur, så är dessa gravkonstruktioner ytterligare en indikation på ett ursprung som för oss bort över stäpplandet mot västra Centralasien.
I stor utsträckning saknar vi dock fortfarande betydande hus- och boplatslämningar från de tidigare perioderna. Även om sådana kan förväntas vara mycket enkla i sin utformning, så skulle de kunna ge ovärderlig information om det dagliga livet. Ett fascinerande exempel på vidsträckta och välbevarade boplatslämningar är annars de från Niya, vars nuvarande trästrukturer främst dateras till Han-dynastin, alltså de närmaste två århundradena omkring vår tidräknings början. 
 

Arkeologiska undersökningar som bedrivits under senare tid bygger ofta på de underlag vi känner från expeditioner som initierades för över hundra år sedan. Från den brittiska sidan känner vi forskningsresande som Sir Aurel Stein men inte minst den för oss mer bekante Sven Hedin. Det var under sökandet efter Centralasiens konst och skriftreliker som dessa tidiga forskare först kom att skildra upptäckter av torkade kroppar. Flera av de tidigt dokumenterade bo- och gravplatser har i modern tid undersökts av såväl utländska som lokala expeditioner. Arkeologiska institutet i Xinjiang har till exempel utfört utgrävningar av gravkullen Ördek som tidigare undersökts av den svenske fornforskaren Folke Bergman på 1920-talet. Undersökningarna här visar att gravkullen med sina resta träpålar innehåller gravar som kan dateras ända tillbaka till det tidiga andra årtusendet f. Kr. 

Ett utmärkt komplement vid liknande undersökningar skulle med fördel kunna vara en modern inventering av mer landskapsarkeologisk karaktär. Taklamakanöknens ständigt föränderliga landskap avslöjar ideligen nya fyndlokaler som med förhållandevis billiga och lätta metoder kan dokumenteras genom flyginventeringar av utvalda områden. Fördelen med till exempel ultralätta flygplan är deras stora räckvidd, låga driftskostnad och möjligheten till att landa vid tänkbara lämningar. På så vis kan man utföra preliminära besiktningar av såväl nya som äldre fyndplatser och strukturer. Denna metod kan vid sidan om satellit- och flygbilder vara en av lösningarna på att spåra tidiga boplatslämningar, hägnader och kommunikationsleder. Undertecknad har vid flera tillfällen sökt tillstånd i Kina för flyginventering längs de numera uttorkade vattendrag som fört vatten från Kunlunbergen ut i Tarim-bäckenet. Det är i nuläget tyvärr inte möjligt att få flygtillstånd i en av Kinas geopolitiskt känsligaste områden. I skrivande stund håller undertecknad på med en omfattande flyginventeringsrapport över etruskiska gravar och boplatslämningar, vilka nått spännande resultat med användningen av värme- och infraröd kamerateknik från ultralätt flygplan. Dagens drönare är mycket effektiva vid arkeologiska flyginventeringar, men dessa har dålig räckvidd och tillåter inte platsbesiktning.

Fortfarande väntar många frågor på att besvaras kring Taklamakanöknens tidiga kulturer. De befann sig alltför långt väster- norr- eller österut från de stora högkulturerna, men de befann sig likväl i centrum av den Euroasiatiska spelplanen.        
   
av Richard Holmgren
 

Uppdateringar oktober 2021
Se mer på SVT Vetenskap. Där finner du min kommentar och en länk till en ny DNA-studie, publicerad i tidskriften Nature. 

Läs också min blogg-uppdatering om
Tarim-mumiernas ursprung här:

Svenska Institutet i Rom firar 90-års jubileum - men vi kan även högtidlighålla ett trefaldigt jubileumsår. I år är det nämligen 60 år sedan utgrävningarna i det etruskiska San Giovenale initierades och vidare 50 år sedan man satte spaden i den viterbesiska myllan, Aquarossa. På det etruskiska museet i Viterbo öppnas därför i juni en kompletterande utställning om etruskiskt vin. 

Under slutet av 1800-talet reste man säkrast genom Transsylvanien om man först hade packat ett skyddande kit mot vampyrer. Vad är sanningen bakom dessa resekit och vad kunde de innehålla? 
Programledare Tobias Svanelid och arkeologen Richard Holmgren tar dig med på den fjärde och sista delen av Vetenskapsradion Historias, "Magstarkt" där de undersöker kulturhistoriska fenomen och recept.

Från onsdag 6 april 2016, kl 14.30

Kan man mumifiera sig redan när man är i livet? Somliga japanska munkar lyckades med denna procedur som tog dem nära 3000 dagar. Men vilket är receptet? Lyssna på den tredje delen av Vetenskapsradion Historia, "Magstarkt", där arkeologen Richard Holmgren och programledaren Tobias Svanelid undersöker kulturhistoriska recept.

Från onsdag 30 mars 2016, kl 14.30

I den andra delen av Vetenskapsradion Historias "Magstarkt, tillverkar och undersöker arkeologen Richard Holmgren och programledaren Tobias Svanelid, så kallat zombiepulver. Ta del av den verkliga historien bakom levande döda på Haiti...

Från onsdag 16 mars 2016, kl 14.30

Tobias Svanelid från Vetenskapsradion Historia besöker arkeologen Richard Holmgren för att tillreda och undersöka innehållet i några spektakulära kulturrecept. Kalla det "Magstarkt" om du vill.

Från onsdag 9 mars 2016, kl 14.30