Inget Polarbröd och skådespel åt folket

Polarbröd - fabrik i brand

Polarbröds fabrik i Älvsbyn har brunnit ned. Det är något dystert och undergångsmättat med matbröd som fördärvas. Jag minns mannen i Damaskus som böjde sig ned för att avlägsna en bit bröd ur rännstenen – det var bara ett smutsigt litet stycke, men bröd ska inte ligga på gatan. Starka var inte minst scenerna från månadens dödliga explosion i Beirut där landets kornbod förintades under loppet av någon sekund.
Kanske finner vi sakens raka motsats i Första Mosebokens berättelse om den syndfulla staden Sodom - där folket ansågs ha ätit sig mätta på sitt eget bröd. Lärosatsen låter oss förstå att ett liv i överflöd kan leda till liknöjdhet - ja, till och med fördärv och korruption.   
     

Det är sällan rätt tidpunkt att ringa sina vänner för att diskutera politik efter middagen. Mätta och belåtna varvar många ned framför sina teveapparater efter en lång arbetsdag. Med andra ord puttrar åsikter och glöd på tomgång i händelse av att makten och finansinstitutens mörka korridorer vill ägna sig åt onyttig statskonst. Detta är inget nytt och det leder oss till ett av historiens kanske mest ryktbara citat.

Ni har hört det förut, diktaren Decimus Junius Juvenalis ord om romartidens bröd och skådespel – panem et circenses. Uttrycket syftar på imperiets sätt att erbjuda folket underhållning och tilltugg med avsikten att hålla dem lugna och inte yttra missnöje. Juvenalis alster anspelar på civilisationens undergång där medborgarna hade tillåtit sig bli svaga under en romersk överklass. Antikens härskare som ofta genomlevde tider av oro hade utvecklat en paranoid rädsla för revolt. Bröd och skådespel kunde på så vis distrahera från de skriande samhällsproblem som de själva orsakat. Var skulle all muskelmassa riktas om den inte göddes och sysselsattes med annat? 

Polarbrödfabriken har brunnit till grunden och skådespelen lyser med sin frånvaro genom årets allehanda restriktioner. Branden känns lite som en besk förkänning av dystra dagar – ett järtecken om en omfattande kris där brödbrist och ett förbleknat Netflix inte längre mäktar distrahera. Många utrycker alltmer ett missnöje om rådande krishantering och inkonsekventa regelverk. Finns här en slumrande hjärn- och muskelmassa som väl körd i botten och till skillnad från romartiden, äger obegränsade möjligheter och tid att organisera sig? Någon glömde bröd och skådespel åt folket.

Frukta dem som inte har något att förlora. 
 
 
/Richard, på tröskeln till hösten 2020

bröd och skådespel

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln