Arkeologi & Historiebloggen

Mitt ibland sydetruskiska kullar låg enligt dess upptäckare en ”junfruligt öde” plats som väntade på att leverera lärdom om svunna tider. Hösten 1955 var det just gravarna i San Giovenale som först fångade intresset hos den förbiresande amiralen Erik Wetter. Men det var fokus på boplatser som sedan skulle bli de svenska arkeologernas signum. Utgrävningarna av akropolen och dess omnejd initierades av institutsföreståndare Axel Boëthius och från 1956 inleder utgrävningsledaren Carl Erik Östenberg den arkeologiska tradition som senare även kom att omfatta undersökningar i Acquarossa.

Vignaleprojektet är ett exempel på ett av de projekt som idag arbetar med San Giovenale. Undersökningarna har fokuserat på aktiviteter utanför stadsmurarna, då ett etruskiskt brofundement öppnade frågan om vad etruskerna sysslat med på den intilligande platån - Vignale. En av de forna verksamheterna, vilket också antyds i platsnamnet, förefaller ha fokuserat på vinproduktion och studien har öppnat spännade aspekter på etruskisk odlingsteknik, ritual och ekonomi. Under juni fogas därför en utställningdel om etruskiskt vin till de svenska projektens redan exponerade samlingar på det etruskiska nationalmuseet i Viterbo. Utställningen är utformad av undertecknad och etruskologen Yvonne Backe Forsberg.

Ett jubileumsskål för sextio års arbete vid San Giovenal kan numera även göras med ett fashionabelt vin från platsen. För några år sedan fullföljde nämligen vinproducenten Emanuele Pangrazi en 2500 år gammal och lokal tradition - nu med framställningen av kvalitetsvinet Habemus på San Giovenales sluttningar. 

/Richard Holmgren 2016