Arkeologi & Historiebloggen

Arkeologi Historia blogg

Arkeologi & Historiebloggen handlar om arkeologi, pågående utländska och egna utgrävningar, nya upptäckter, kultur- och religionshistoria, antiken, myter, resor och kuriosa samt humor och tidlös politik.

Richard Holmgren är arkeolog med fokus på Mellanöstern, skribent, föreläsare, illustratör och guide, är religiöst liberal och partipolitisk agnostiker som driver företaget ARCDOC Arkeologisk Dokumentation. Han är också stolt sambo med Virginia och husse till Milou.

Biografen är död

Klippstaden Petras gamla teater ligger övergiven i ruiner. Om än väldigt spektakulära. Med sina projektorliknande hål över bänkrader i sandsten, påminner den lite om en gammal biograf. Dessa håligheter är i själva verket gamla gravar som kommit att exponera sina innanmäten när bänkraderna mejslades fram. Nu övergavs förvisso aldrig denna nöjeslokal på grund av svikande tittarsiffror. Staden dog först. Värre kan det bli med vår egen tids biografer.

Biografens död

Det var från sent 70-tal och under min uppväxt i Italien som jag genomgick mina starkaste upplevelser av biografen som fenomen - ni vet, Fellini, spaghettivästern och ljuva toner av Ennio Morricone. Om det inte var livliga besök på utomhusbiografer där filmen projicerades mot en husfasad, så var det äventyret av ständigt öppna lokaler som löpande visade samma film om och om igen. Man visste aldrig riktigt när en film började och inte sällan såg man eftertexten, ja till och med slutet av filmen, innan rullen kickade igång på nytt. Mot lite övertalning kunde man ibland även släppas in för att endast åtnjuta Bud Spencers slagsmålsscener. Väl i Sverige och i sällskap med vänner från Italien har jag flera gånger fått frågan om hur vi kan gå på bio i Sverige? Det är ju så dyrt!
 

Tittar vi tillbaka på 1900-talet så har biografen varit både en viktig social företeelse och en asyl för vardagsflykt. Ett annat viktigt särdrag är att man inte kan eller kunde stänga av filmen när så önskades. Upplevelsen var ”one-time-only” vilket gav besöket en legitimitet och gjorde allt till något unikt. Fortfarande idag kan vi inte pausa en film på bio, men vetskapen om att filmen finns tillgänglig på andra platser är en viktig aspekt som tidigare gav biobesöket en exklusiv kvalitet. Väl ute från biografen fanns filmen då endast kvar på näthinnan – inget spolande, upprepande, detaljstuderande eller annat avslöjande och uttröttande. Det var magiskt och storslaget - folk kommenterade, bolmade och svimmade. Man kunde prata om filmen i dagar.
 

Foto: R. Holmgren


När hyrfilmen kom in i allas hem under början av åttiotalet så innebar detta glada dagar för alla tonåringar som mig själv. Inte minst kunde man ta igen alla missade filmer och man hade även möjlighet att se sådant som man i egenskap av minderårig inte tidigare fått se. Ni vet Exorcisten, The Shining och Steamy Windows. Gökboet hade jag förvisso redan sett som tioåring på Cinema i Stockholm där den visades i tio år - ett svenskt rekord förresten och det var på den tiden biovakterna inte var så knusslig. Med åttiotalets videobandspelare och hyrfilmer rådde glada dagar. Jag minns hur jag med min vän Tomas satt med en hel säck full av filmer, vissa så otäcka att man var tvungna att pausa för att hämta styrka. Med videon kom också möjligheten att som genom en hädelse spela in Kalle Anka på julafton. Man ruckade på något heligt – inte för att man behövde, men för att man kunde. Sådana är vi människor. Kanske var det här någonstans som biografens "one-time-only’s" magiska attribut kom att få sig en första törn. 
 

Med flera upp- och nedgångar har biografen under de senaste tjugo åren sakta men säkert inlett resan mot sin död. Ja, jag håller det inte för osannolikt. Kanske hittar vi svaret i konkurrensen med alternativa skärmnöjen i hemmen, trängre stadsmiljö, höga priser och folks allt kortare ”attention span”. Inte minst har TV-serierna till mångt och mycket utkonkurrerarats av långfilmer genom filmleverantörer som Netflix. Dessutom har filmäventyrets storslagenhet dämpats eftersom det idag krävs ganska mycket för att imponera på en kräsen publik och vidare har tröttsamt snabba klipp och digital teknik tagit över mycket av berättandets konstform. Det räcker därför bra med en TV-serie och alltför ofta blir biobesöket både för komplicerat och kostsamt för en kalkon. Genom uppräknade krux som dessa, har filmmakeriets kvalitet störtdykt sedan dryga tio år tillbaka. Det finns till och med ett vanligt begrepp bland filmkritiker där man lyft frågan om varför, ”post-millennial movies, sucks”?   

Biografens död

En viktig aspekt kvarstår dock. De som tidigare valde biografen som nöje attraherades av den kollektiva upplevelsen. Detta är något som fortfarande är en viktig ingediens i biotittandet - något som markant förstärker interaktionen med filmen. Förmodligen är det av samma orsak som vi gärna ser en film på TV - detta även om vi redan har filmen på en hylla i hemmet. Vi vet att andra hem ser filmen samtidigt och man delar en gemensam upplevelse. Detta går att likna med de gånger man gärna ser en film flera gånger tillsammans med en vän just för att dela en reaktion. Av denna anledning är kanske en betallösning för att se biopremiärer i hemmet nästa stora trend? Några som exempelvis propagerat för detta är Steven Spielberg, Peter Jackson och sjävklart Apple, som måste kompensera utebliven försäljning av allt dyrare telefoner. 

Så, vad är då summan av kardemumman? Ja - likt den forna upplevelsen på den antika teatern i klippstaden Petra, är den kollektiva upplevelsen i realtid inte död, men avstånden mellan sittplatserna har och kommer att öka avsevärt.  


/Richard, 2020

Medelhavsmuseet Hannibal

HUR TAR MAN ELEFANTER ÖVER ALPERNA LIKT HANNIBAL?

Föreläsning av Richard Holmgren

När: 20 februari 2020, kl. 18:00 - 19:00
Var: Medelhavsmuseet i Stockholm

 

Hannibals elefanter

Året var 218 f.Kr. när fältherren Hannibal tog romarna på sängen och marscherade över Alperna mot Rom. Med sig hade han en kolossal armé, men även sina legendariska stridselefanter. Vilka var dessa individer och hur klarade elefanterna kyla och snö? Kvällens föredragshållare, arkeologen Richard Holmgren, berättar om Hannibals stora utmaning utifrån praktiska erfarenheter av elefanter i snö, rekognoseringar i Alperna och genom nedslag i Kartagos historia.

Var är spåren efter Hannibals armé på 50 000 man, vilken rutt tog han och vad händer när smältande glaciärer blottar ny mark?
Richard skildrar även historien om när han själv planerade en elefantexpedition i Alperna - detta utan framgång. Vad hände egentligen och vad kan man lära av detta?

 

Biljett hittar du här

Julgran och julljusstake historia

Med utgångspunkt från några ovanliga arkeologiska fynd kan vi kanske närma oss svaret på den spännande frågan om varifrån idén till våra julljusstakar och julgranar kommer. Det ska visa sig att julgranar och julljusstakar faktiskt är samma sak.

julgran historia

En lampa berättar
Vår berättelse börjar av nödvändighet varken bland julgranar, ljusstakar eller i en juletid med Kristi födelse i fokus. Som allt annat omkring oss börjar denna historia högt över trädkronorna och långt ut i ett stjärnsprakande himlavalv. Den sjuarmade ljusstake som nu pryder fönstren i nästan alla hem har följt med en ansenlig tid. Sedan länge har dock lampornas olja ersatts av vax och vidare numera av elektricitet. De sju ljusen hämtar sin omväga tanke från den bibliska arenan och inte minst från den sjuarmade ljusstake som ursprungligen prydde det första templet i Jerusalem. Enligt den judiska traditionen känner vi denna under namnet menorah. Denna var en vital komponent i israeliternas religionsutövning och vi känner den redan från tiden för Moses och hans folks fytioåriga ökenvandringen - en legendarisk händelse som brukar förläggas 3500 år tillbaka i tiden.
 

Världens äldsta "juleljus"?
Vid en utgrävning av ett 2700 år gammalt bostadshus i nuvarande Jordanien, hade jag förmånen att gräva fram en speciell typ av oljelampa. Nästan samtliga lampor från denna tid hade vanligen en modellerad flik som fungerade som hållare för själva veken. Ni kan se en sådan längst till vänster i bilden nedanför. Man skulle kunna beskriva denna typ av lampa som en keramikskål där man tryckt ihop ena halvan för att hålla den brinnande veken på plats. Lampan fylldes sedan med olivolja.
Men åter till det specifika fyndet - just den framgrävda lampan hade istället sju modellerade flikar. Ni kan se en variant av en sådan lampa i mittenbilden nedanför. Den oundvikliga frågan infinner sig om denna lampa möjligen representerade en vardagsvariant av den sjuarmade ljusstake, menorah, som samtidigt pyntade Jerusalems första tempel?

 

Julgranar och julljusstakar - historia


Vad stod i templet?
Frågeställningen kräver lite aktsamhet eftersom spekulationer av denna typ skulle kunna kasta den bibelarkeologiska vetenskapen tillbaka till 1800-talet. Med risk för att göra detta så väljer jag ändå att gå vidare. Den observante är medveten om att beskrivningen av menorah kan ha nedtecknats efter den tid som de den framgrävda och sjuflikade lampan representerar. Vidare råder det en oenighet om det ursprungliga utseendet på den sjuarmade ljusstake som prydde den tidigaste tempelperioden i Jerusalem. Men, sju är åtminstone alltid sju.
I alla händelser hade nu detta framgrävda fynd just sju flikar och vidare är det en lampvariant som ibland hittas i det syropalestinska området. Vi vet att avbildningar av menorah blir vanliga från det första århundradet. Dess sju armar är alltså inga hållare för vaxljus utan istället tidstypiska piedestaler för oljelampor. Du kan se hur menorah vanligen avbildades på bilden ovanför längst till höger, där den dekorerar en lite modernare oljelampa från det första århundradet.
Med andra ord vet vi inte säkert om framgrävda och sjuflikiga lampor strävade efter att efterlikna den samtida tempelljusstaken. Men sannolikt uttrycker de en tradition från vilken även menorah hämtat sitt stoff. Vad är då detta för traditon?

 

Siffermagi och himlakroppar
Det heliga sjutalet är det bäst representerade inom siffermagin. Dess manifestation sjuder genom många religionshistoriska teman och når ett mer väldokumenterat kulmen i den judiska traditionen. Därifrån inspirerade den vidare de kultursfärer som spreds från det östra Medelhavsområdet. I Bibeln till exempel, inramas som bekant hela textsamlingen med sjutalet - allt från skapelseberättelsens sju dagar fram till Uppenbarelsebokens sju sigill. Sjutalets magi var dock ett etablerat faktum redan tidigare - exempelvis i den sumeriska tankevärlden, där vi hittar de sju kända himlakropparna som gav upphov till de sju veckodagarna. Ett bronsföremål från andra årtusendet f.Kr., återfunnet i Lchasen i Armenien (nedan), illustrerar till och med solsystemets sju kända himlakroppar rent fysiskt. Längst till vänster syns jorden med sinna sfärer och solen återfinns längst till höger. Däremellan finns fästen för månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.
 

De sju himlakropparna illustrerade på ett nära 4000 år gammalt bronsföremål från Armenien. Foto: R. Holmgren


Guds förlorade hustru
Enligt det Gamla Testamentet gav Gud instruktioner till Moses om utformningen av menorah. En teori är att dess gestaltning är hämtad ur hebreisk kosmologi där de sju utbredda grenarna representerade just de sju ovan nämnda himlakropparna. Upphovet till utseendet kan också återfinnas i moriah-busken vars grenverk inspirerat till lampans grenliknande form. Det är spännande att se hur kopplingen mellan detta grenverk och de sju himlkropparna leder oss till föreställningen om livsträdet, representerat genom gudinnan Asherah. Denna kananitiska gudinna (Athirat) finns vida dokumenterad i de kilskriftstavlor som återfunnits i det forna Ugarit och vi känner henne som gemål till guden El. Denna tidiga gudavärld med flera gudar blev dock bortrensad i de fem moseböckerna, detta till förmån för tron på en enda gud - den abrahamitiska gudom som vi idag känner som just, Gud.

julgran historia

Järnålderns julgranar
På ett akkadiskt sigill från 2200 f.Kr. kan man beskåda gudasagan om Eden där det sjugrenade trädet har en central funktion. Mot denna bakgrund är det lättare att förstå hur den sjuarmade ljusstaken likaledes kan representera en kosmologi som inte bara inspirerade den judiska trosläran, men som faktiskt också blev lite motsägelsefull. Detta eftersom menorah växt fram ur traditionen om offerlundens fruktbara träd, det vill säga gudinnan Asherah, som samtidigt kom att stå i den ende gudens hus - templet.
Under samma tidsperiod som det första templet, fast ute i byarna, var det vanligt att folk dekorerade offerlundarnas livsträd med votivgåvor. Genom att skänka något av värde till livets träd så hoppades man därmed få något livsbejakande tillbaka. Det är säkert inte en tillfällighet att de gåvor som vi idag kallar julklappar ska läggas under julgranen och även utdelas från livsträdets domän. I förhistorisk tid hängdes votivgåvor upp i trädet på samma sätt som vi idag dekorerar våra julgranar. Mängder av perforerade fruktbarhetssymboler vittnar om just denna urkund.

 

Kulturkrock blir julpynt
Turerna kring sjutalet, lamporna och trädet är således mer komplicerade än de vill ge sken av. Oljelamporna som flämtar i arkaiskt dunkel kan dock fortfarande sprida ljus över flydda tider. De låter oss åtminstone förstå att kulturkrockar såsom den mellan den ende guden och fruktbarhetsgudinnan (trädet i offerlunden) faktiskt kan leva sida vid sida genom olika perioder och forma ritualer även i detta nu. Vi kan också på lite omvägar säga att våra julljusstakar och dekorerade träd faktiskt har varit beroende av varandra sedan "tidernas" begynnelse. De representerar trots allt samma sak - livsträdet - där vördnad och givande genererar alstringskraft. Utan vår omsorg kommer trädet aldrig att bära någon livgivande frukt - en pånyttfödelsens återvändsgränd och en antites till julfirandets innersta väsen.

av Richard Holmgren


Julbocken då? Ja, den traditionen är minst lika gammal som livsträdet och planeterna. Du kan läsa mer om dennna genom att klicka på bilden nedan.

God Jul & Gott Nytt År 2020!

I ett samarbete med Bonnier Expeditions, Populär Historia och Orientresor, har jag under veckan guidat en mycket engagerad och munter grupp genom Jordanien. Självklart blev Petra själva toppnumret, men vi hade även förmånen att resa med den pittoreska Hezaz-järnvägen, studera Madabas mosaiker och den romerska staden Jerash - "österns Pompeji". Resan avslutades med uppträdande och god mat under en för årstiden klar och varm natthimmel, närmare bestämt i den suggestiva dalgången Wadi al-Bered, nära klippstaden Petra. 

Stort tack till Jacob Wiberg, ansvarig redaktör för Populär Historia samt Ahmed Hafez, reseledare för Orientresor, för ett utomordetligt trevligt samarbete!

Richard Holmgren & Jacob Wiberg i Petra och samt Hejaz-järnvägen. Foto: A. Hafez / R. Holmgren
Bonnier Expeditions middag och underhållning i al-Beida (Lilla Petra). Foto: R. Holmgren

Skiing in the footsteps of the Dyatlov group - watch a preview of our upcoming documentary which came to form the basis of a new theory.

The documentary is currently in the making by the artist and filmmaker Fabrizio Luciani and Richard Holmgren, archaeologist and expedition member. 


Our 2019 Expedition to the Dyatlov pass had two main objectives. Firstly, we wanted to come as close as possible to the historical event by experiencing the Northern Urals during the exact same days/month of the year as the Dyatlov group – this on skis with a tent provided with a stove. 

Before getting to the position on the slope of Kholat Syakhl (Dead Mountain), likewise to the group in 1959, we sought to ski through the Auspiya valley in pristine snow with heavy equipment and to set up camps in the estimated positions of 1959. In experiencing the same preconditions and topography, we discovered unknown details along the trail that we think are crucial for the understanding of an enigmatic mystery and the unfolding events of February 1st, 1959.

Secondly - the reason we went to the region in early 2019 and the transition between January and February, was a homage to the events and the 60 year anniversary of the groups passing. The expeditions core members were Richard Holmgren and Andreas Liljegren from Linköping in Sweden and Ekaterina Zimina and Artem Domogirov from Yekaterinburg, Russia. 


We hope you will find the film preview interesting!
Richard & Fabrizio


In the YouTube series “Bedtime Stories”, the episode entitled “Return to Dead Mountain” (The Dyatlov Pass Incident - Part 3), depicts our expedition and new theory of 2019. 

Dyatlov-pass.com is furthermore a gold mine for all interested in the Dyatlov Pass subject.

Fabrizio Luciani (FabroDesign)

Dyatlov Pass 2019
Medelhavsmuseet Program

26 november 2019, kl. 18:00 - 19:00

Arkeologen Richard Holmgren pratar om sina erfarenheter av fjärran expeditioner och utgrävningar.

Var: Medelhavsmuseet, Stockholm
Pris: 80kr
Boka plats här


Denna föreläsningsafton kan du lyssna till spännande upptäckter av svunna kulturer, fältlägren, var man letar samt de krafter som leder fram till nästa flodkrök. Att hitta det man söker är en skildring i sig, men månader i tält och sterila öknar ger också tid för reflektion. Under kvällen möter du biblisk arkeologi, försvunna städer och helgedomar, heliga berg och möten med förlorade skepp.

Hur är det att som yngling vara med och öppna en grav från faraonisk tid - att stå öga mot öga med en mumie och nästa dag finna en krukskärva i en leråker? Vad är drivkraften bakom sökandet i djungel och ödemark och hur kan myter och legender bemötas vetenskapligt? Är barndomsdrömmar med upptäcktsresande som förebild passé, arkeologiskt kontroversiella eller kanske till och med nödvändiga i vardagslunken? Låt oss rida mot solnedgången!

Richard Holmgren and Andreas Liljegren, Dyatlov Pass 2019. Illustrations: courtesy of Bedtime Stories 2019.

The team behind the celebrated YouTube series “Bedtime Stories”, have a real passion for the unexplained. Their productions combine stunning illustrations with well researched and spellbinding narration. In their recent episode “Return to Dead Mountain” (The Dyatlov Pass Incident - Part 3), their video and Podcast depicts our expedition and new theory of 2019. Kudos to a great production team for presenting our effort in this thrilling manner - not the least for being cartoonized, which really felt awarding. 
 

See Bedtime Stories and “Return to Dead Mountain”

NOTE! In the podcast it is incorrectly stated that the first three to die were Slobodin, Dyatlov and Kolmogorova. This is not correct and not in line with our theory. Instead - these individuals were the last to die.

Skiing in the footsteps of the Dyatlov group - watch a preview of our upcoming documentary which came to form the basis of a new theory

Wonderful treasures await in the tomb of China's first emperor. Read the story here

Del 2 av Expedition Noa i Vetenskapsradion Historia. Fortsätt din resa med Tobias Svanelid och arkeologen Richard Holmgren till Arenigrottan i Armenien där världens äldsta vinframställningsplats upptäckts. Hör om Noas vin, om urgamla dryckesoffer och om hur 6000-årigt vin smakar.

Tobias Svanelid och arkeologen Richard Holmgren fortsätter sin resa i Armenien på jakt efter kulturhistoriska spår efter Noa och arken. I Areni besöker de grottan som visat sig innehålla spåren efter världens äldsta vinframställning - en 6000 år gammal vinpress omgiven av gravar, halshuggna människor samt get- och fladdermusavföring. Var det "Noas vin" som framställdes här? Vad betydde vinet i urgamla ritualer och hur kan det ha smakat?

Följ Tobias Svanelid och arkeologen Richard Holmgren till Armenien och deras jakt efter de historiska spåren efter Noa och arken. Expedition Noa söker efter lämningarna bland megaliter och kloster.

Tillsammans reser de till Armenien på jakt efter de historiska spåren efter Noas ark. Uppe på högplatåerna finns rester efter ett märkligt bronsåldersmonument, Zorats Karer, som kan hjälpa oss att förstå myterna om Noa och varför just Ararat traditionellt kommit att associeras med arken. Fruktbarhetsmyter, heliga berg, fårskötsel och översvämmande floder är några av rötterna till myterna om Noa, menar Richard Holmgren – myter som sen fått konkret form vid två berg i Anatolien och Armenien. Och vid ett av bergen har man dessutom hittat vad man menar är resterna av arken, en relik som nu förvaras i Armeniens heliga stad.

Nyhetsbrev...

ARCDOC Nyhetsbrev

Vill du få mail om nya artiklar på bloggen, aktuella föredrag samt tips om nya spännande resor - fyll då i fälten nedan. Du kan avsluta med ett klick när du vill.

Resor just nu

...Biblisk Arkeologi, höstresa 2020
 

...Armenien - Legender & Arkeologi öster om Ararat, vårresa 2020
 

...Resa till Kungens Italien & Etruskerna 
 

Konferensresa
med upplevelser

Senaste inlägg

ARKIV

Länkar

Senaste kommentarer