Burrata - Mozzarellans Armani

Många har kallat Burrata för världens godaste färskost. Ordbehandlarens stavningskontrollen föreslog dock namnet butt rat – stjärtråtta! Det senare saknar då den kulinariska finess som kan lyfta osten ur det skandalösa mozzarellaträsket. För en tid sedan uppdagades att en viss Giuseppe Mandara, även kallad, ”Mozzarellans Armani”, kontrollerades av camorramaffian i Neapel. Bland annat lär dyr buffelost ha blandats ut med billig komjölk och inte minst innehöll mozzarellan giftiga substanser som hängde samman med dioxinutsläpp vid djurens grönbete. Men, som rubriken antyder, så tycker jag gott att man kan låna Giuseppes smeknamn just till Burrata-osten i sig - Mozzarellans Armani - eftersom den i mitt tycke verkligen är den lyxigaste mozzarellavarianten.   

Burrata är ett skal av mozzarella som fyllts med bitar av mozzarella och grädde. Det är just detta krämiga eller smöriga innehåll som givit osten dess namn då ju ”burro” betyder smör på italienska eller "åsna" på spanska - men glöm det senare - det är buffel som gäller. Burrata är en extrem färskvara och det är därför vi normalt inte hittar den på våra hyllor i Sverige - åtminstone inte kvalitativ sådan. Osten säljs inlindad i skyddande färska blad från liljeväxten asphodelus - detta för att garantera ostens färskhet. En slokande asphodelus är således ett dåligt omen. Kanske var det Giuseppe Mandara själv som kom på idén att numera använda asphodelusblad i plast?
I alla händelser - när allt stämmer så är en munsbit av Burrata sagolikt gott. Tänk er ett lagom bitmotstånd följt av utsipprande krämig grädde och smaker av sött och syrligt i en enda ”perfect bite”.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln