Arkeologi & Historiebloggen

På en modern karta hittar du Ruinstaden Jiaohe i den kinesiska och nordvästra Xinjiang-provinsen. Under en tid var staden också huvudstad i det tokhariska kungariket Jushi. Belägen på flanken till Taklamakanöknen utgjorde Jiaohe, vid sidan om andra handelsplatser, en mycket viktig hub längs Sidenvägens handelsrutter mellan öst och väst. Utanför dessa befästa metropoler var vidderna gränslösa och för många stod de på tröskeln till det okända. Namnet Taklamakan eller Takla Makan, har tillskrivits flera betydelser varav en är just "platsen utan återvändo". Frågan är bara, var är ut, var är in och för vem? Allt beror på var man kommer ifrån. 

Sidenvägens guldålder i all ära, men handelskontakterna mellan de områden som idag omfattas av norra Kina och Centralasien, började långt mycket tidigare. Redan tvåtusen år dessförinnan vittnar mumier med kaukasiskt utseende om deras närvaro i Kina för mer än 4000 år sedan. Just kaukasier är något som vi i detta sammanhang lite luddigt brukar likställa med "västerlänningar". Ja, eller att de åtminstone hade en apparans som skiljde dem från världens idag största etniska folkgrupp, hankineserna. I det så kallade Tarimbäckenet förefaller dessa "västerlänningar" ha fungerat som en mellanhand för både tankestoff och andra innovationer som kom att spridas från endera sidan. Från väst talar vi exempelvis om vävteknik, bronshantering, får, vagnar, hästar och olika spannmål. Exakt var dessa tidiga invånare hade sitt ursprung har dryftats i många akademiska kammare men där idén om ett migrerande folk från väst har förhärskat. Det vill säga att de skulle kunna ha vandrat in genom bergskorridoren vid Hindukush. 

En över 3000 år gammal mumie från Tarimbäckenet.
Vid tinningarna  bär han bemålade vädurshorn.
Foto: R. Holmgren

Efter nyligen genomförda DNA-studier så vet vi nu emellertid mycket mer om dessa tidiga människor. Det vill säga att de fyra till tretusen år gamla invånarna, allt till trots, ”alltid” verkar ha funnits vid den plats där de begravdes. Deras genpool är inte uppblandad med de närmast angränsande kulturerna och således härrör de inte från den tusen år äldre och indoeuropeiska Afanasievokulturen. Den senare som finns representerad längre norrut, i Dzungarianbäckenet.

Den enda DNA-refrens man hittar i Tarim-individerna är den som brukar gå under samlingsnamnet ANE (Ancient North Eurasian). Denna genetiska matchning kan spåras till Europa och Asien för över tjugo till tiotusen år sedan. Genom den nya studien kan vi även utgå ifrån att spridningen av det indoeuropeiska språket till det östra Taklamakanområdet kan ha skett långt senare. Att dessa tidiga blandjordbrukare skulle ha talat en form av proto-tokhariska, är således inte längre en helt oproblematisk fråga.  
 

/Richard Holmgren 

Se mer på SVT Vetenskap. Där finner du min kommentar och en länk till den nya studien, publicerad i tidskriften Nature. 

Läs också min bloggartikel
En vit fläck på kartan - Taklamakanöknens bronsåldersfolk