Vilka elefanter följde med Hannibal över Alperna?

11 februari 2017 « Tillbaka
Hannibals elefanter över Alperna. Illustration: Richard Holmgren
Hannibals elefanter över Alperna. Illustration: Richard Holmgren

I flera böcker om Afrikas däggdjur kan vi läsa följande; ”Omisskännlig; världens största landdjur med stort huvud och väldiga segelliknande öron”. Men varför tillskrev då de gamla grekerna den indiska elefanten som störst? Detta är ett spännande faktum som ger oss en ny bild av den legendariske härföraren Hannibal och dennes afrikanska stridselefanter.   

Med Hannibals elefanter över Alperna

Kanske gör man elefanter av mygg genom att belysa ett smalt ämne som detta? Men betänker man att elfenbenet var en av de mest eftertraktade råvarorna under både förhistorisk och historisk tid, så får elefanten trots allt en relativt central plats. I detta sammanhang kan det därför vara relevant att förstå elefantens tidiga utbredning kring Medelhavsområdet. En del av detta svar får vi just genom att ställa frågan om vilka kartagern Hannibals elefanter var.
 

Afrikansk savannelefant, L. a. africana. Foto: Jay Van Rensburg Afrikansk savannelefant, L. a. africana. Foto: Jay Van Rensburg

Indiska elefanter var störst!

De antika historieskrivarna tycks vara överens om att den indiska elefanten var större än den afrikanska. Från det första århundradet f.Kr. förklarar exempelvis historikern Diodorus att indiska elefanter var överlägsna i både styrka och mod. Faktum är att detta var ett allmänt begrepp som följde med ända in i sent 1800-tal. När sedan intresset började vakna för den afrikanska kontinentens fauna, stod vi plötsligt öga mot öga med den afrikanska savannelefanten, L. a. africana. Dessa elefanter, tjurar med en mankhöjd på upp till fyra meter, var nu obestridligen världens största landdjur. Hade då de gamla grekiska och romerska historieskrivarna fel och är det detta som fascinerat oss så mycket över hur Hannibal i sådana fall kunde tämja dessa giganter? Under antiken uppskattades dock den afrikanska elefantens storlek som ett mellanting av den mykenska hästen och den indiska elefanten. Vad var då detta för ett djur?  

Med Hannibals elefanter över Alperna
Den mindre skogselefanten avbildad på ett kartagiskt mynt Den mindre skogselefanten avbildad på ett kartagiskt mynt

Isolerad med runda öron
Av de afrikanska elefanterna finner vi idag två olika raser. Den största är savannelefanten följd av skogselefanten, L. a. cyklotis, samt med tveksamhet dvärgelefanten, L. a. Pumilio. Som möjlig underart har dock Pumilio blivit mycket kritiserad. Då denna inte heller skiljer sig från skogselefanter i storlek och vidare kan korsas med de två övriga raserna, så är den av mindre betydelse här. Vi ska istället titta närmare på Cyklotis. Medellängden hos denna art är 2.4 meter hos tjuren, respektive 1.85 meter hos hondjuret. Cyklotis har också mindre och rundare öron, därav det latinska namnet och dess betar är mindre och rakare.

Skogselefanten finns idag utbredd över hela väst-centrala Västafrika. Den mest norra av denna ras är den man funnit i Mauretanien vid Tijelat. Denna isolerade population representerade möjligen vad som fanns kvar av de elefanter som tidigare var vida utspridda över Nordafrika innan Saharas utbredning. Dessa hade trängts upp till kustområdena vid Atlanten och Medelhavet norr om Atlasbergen och skiljts från sina artfränder. Här skulle de långt senare konfronteras med antikens kulturer, samlas in av kartager och slutligen skapa en för oss ”felaktig” myt om att afrikanska elefanter är mindre än de indiska. Det är i detta sammanhang också lättare att förstå hur man på de romerska arenorna fann det spännande att hetsa denna elefant i kamper mot tjurar och lejon. En savannelefant hade säkerligen alltid tagit hem segern. Med tanke på att isolerade elefanter har en tendens att krympa i storlek, så är det teoretiskt möjligt att denna nordafrikanska individ till och med kan ha varit ännu mindre än dagens skogselefanter. Denna elefants mindre storlek skapar också, som vi ska se, en helt annan bild av djuret i strid än den vi är vana att se på bild.

Med Hannibals elefanter över Alperna

Hopplösa i fält
Från det första puniska kriget, under mitten av 200-talet f.Kr, äger vi talrika beskrivningar om hur romarna fick möta dessa djur på Sicilien och i Nordafrika. Romarna som ett par decennier tidigare hade mött greken Pyrrhus stridselefanter, använde då sina erfarenheter och fick ofta djuren på fall. Vidare kan vi förmoda att det var kartagernas mycket effektiva kavalleri som gjorde dem starka - för med elefanterna var det si och så. Om historien hade lärt något fram till denna tid, så var det att just inte nyttja elefanter i strid. De kartagiska elefanterna var dresserade att rusa framåt och trampa ned romarna, men alltför ofta rusade de istället bakåt och trampade ned kartagerna. Trots detta marscherade Hannibal, likt ett hjälteepos, med sin armé och 37 elefanter från den iberiska halvön och vidare över Alperna mot den italiska halvön, Året var 218 f.Kr. och det blev startskottet till det andra puniska kriget.
 

Hannibals armé tar sig över floden Rhone för att vidare nå Alperna. Målning av Henri-Paul Motte, 1878.
Hannibals armé tar sig över floden Rhone för att vidare nå Alperna. Målning av Henri-Paul Motte, 1878.


Kan elefanter simma?  
Spekulationer har gjort gällande att stallen i Kartago vittnar om platser för 300 elefanter - om de överhuvudtaget var reserverade för detta djur. Om så var fallet, så kan vi förmoda att dessa tjänstgjorde som tillfälliga förvaringsplatser för infångade elefanter innan rekrytering. Som permanenta bostäder under fredstid, skulle ett fullsatt stall annars behöva producera uppemot 10 ton foder samt leverera 20 tusen liter färskvatten per dag. Det är omständigheter som dessa som generellt avhållit människan från att domesticera elefanter som husdjur.   
      
Med ca 50 000 man och 9000 kavallerister gav sig i alla händelser Hannibal och hans män iväg. Det första stora hindret blev floden Rhones vatten och enligt historikern Polybios fick man då flotta över djuren. Under två dagar samlade man timmer för flott- och kanottillverkning. Flottarna täckte man med jord för att lugna elefanterna, vilket skulle få dem att tro att de stod på en slags gungande mark. Då ledardjuren i en elefantflock utgörs av en hona så ledde man ut elefanterna, några i taget, med ett par av dessa djur i spetsen. Elefanterna var dock inte så lättlurade och det hela slutade i panik där många elefantförare fick sätta livet till i Rhones strida vatten. Åtminstone var detta ursäkten för att de sjönk som stenar. Sanningen var nog den att många inte var simkunniga eftersom Rhon inte är speciellt strid under september månad. Elefanterna var dock bättre simmare än vad Aristotoles hade hävdat hundra år tidigare. Han sade att de överhuvudtaget inte kunde simma. Idag vet vi att en elefant lätt kan simma i sex timmar utan att vidröra botten.
 

Med Hannibals elefanter över Alperna
Artikelförfattaren med en afrikansk savannelefant vid Kolmården. Kartago använde afrikanska skogselefanter, men storleken på detta ungdjur är mer i linje med Hannibals elefanter. Foto: Tomas Karlsson Artikelförfattaren med en afrikansk savannelefant vid Kolmården. Kartago använde afrikanska skogselefanter, men storleken på detta ungdjur är mer i linje med Hannibals elefanter. Foto: Tomas Karlsson

Utmaningen över Alperna

Vandringen över Alperna skulle vidare pågå i dryga två veckor och reducera Hannibals armé till hälften. Polybios förklarar att det förutom allobrogerstammarnas fientlighet, snöfall och svårframkomliga dalar, rådde det brist på föda och foder. Trots djurets klumpiga utseende är skogselefanten känd för att forcera både tät urskog, branter och steniga klipphöjder. För undertecknad har tiden med olika elefanter, bl.a. vid Kolmårdens djurpark, varit mycket lärorik. Likt få platser i världen, tillåts vi att på några djurparker studera elefanter i både kyla och snö. Temperaturer ned till tio minusgrader innebär oftast inga problem. Detta så länge elefanten är i ständig rörelse eller bär någon form av plagg. Problemet är när underlaget blir extremt halt. Elefanter har inte kraft nog att hindra att den glider ned i spagat - något som givit flera elefanter svåra skador. Ingen av Hannibals elefanter verkar dock ha gått förlorad i Alperna. Värre skulle det bli vid det första slaget på den italiska halvön - det vid Trebbia. 
 

Slaget i Zama vilket avbildar kartagiska elefanter i strid - dock felaktigt utrustade med torn på sina ryggar. Målning av Henri-Paul Motte, 1890.
Slaget i Zama vilket avbildar kartagiska elefanter i strid - dock felaktigt utrustade med torn på sina ryggar. Målning av Henri-Paul Motte, 1890.

Hannibal red på den största
I västerlandets långa krigshistoria användes elefanten endast en kort tid i krigssammanhang. Under de tre sekler som började med Alexander den store så var djuret inblandat i lång rad av slag. I till exempel slaget vid Trebbia mötte Hannibals trupp romerska legionärer som inte hade någon praktisk erfarenhet av stridselefanter – trettio år hade förflutit sedan deras fäder slagits mot dem. Ofta ser vi idag rekonstruktioner av stora och felaktigt överdimensionerade afrikanska djur som utrustats med torn från vilka kartagerna strör pilar och spjut. Eftersom övergången vid Rhone antydde att man måste haft tillgång till hondjur, så kan vi förmoda att många av Hannibals elefanter endast var ett par meter höga. Att utrusta stridselefanter med torn lär ha varit en uppfinning av Pyrrhus. Det finns dock inga belägg för att man har använt sådana i någon större utsträckning, varken förr eller senare. Elefanten med sin indiske tränare och förare, en så kallad mahout, var ett nog så slagkraftigt vapen i sig - detta för att skapa oreda i organiserade fiendeled. Stridstekniken användes förmodligen under slagets inledningsskede - tänk bowlingklot och käglor. Ett torn hade varit en omöjlighet för de afrikanska stridselefanterna.

Historien förtäljer att Hannibal red på en större och starkare elefant vid namn Surus – sannolikt var detta en indisk elefant från den asiatiska kontinenten. Givetvis var de senare att föredra och det är möjligt att denna elefant förvärvats från ptoleméerna i Egypten. Redan under det första puniska kriget kom man i kontakt med indiska elefanter. Man importerade mahouts som hjälpte till vid dresserandet av afrikanska elefanter och troligen nyttjade man då indiska elefanter som hjälpundervisare. Tämjandet av de mer vilda afrikanska djuren krävde expertis och denna tradition följde säkerligen med till tiden för Hannibal.
 

Med Hannibals elefanter över Alperna
En mer rimlig bild av Hannibals elefanter i strid? Utan torn på ryggen kämpar mindre afrikanska elefanter vid sidan om enstaka större indiska elefanter. Illustration: Richard Holmgren 1993. En mer rimlig bild av Hannibals elefanter i strid? Utan torn på ryggen kämpar mindre afrikanska elefanter vid sidan om enstaka större indiska elefanter. Illustration: Richard Holmgren 1993.

Från fältslag till arena

Vi får förmoda att det var mycket grymma scener som utspelades i fält. Detta speglas kanske bäst i kriget mot Pyrrus där romarna hade utvecklat en rad vapen och knep för att bekämpa de ”lukanska oxarna”, som de för tiden kallades. De tappraste romerska soldaterna kunde angripa elefanten genom att hugga den i knävecken med yxor eller genomborra dess sidor med spjut. Det fanns för tiden även ett slags brinnande kastspjut som doppats i beck, asfalt och nafta. Elefanter har vidare ofta en överdriven ”rädsla” (lätt till stress) för andra djur. Mot Pyrrus upptäckte romarna att skrikande grisar var perfekta för att få elefanterna att vända om. Det var vid intermezzon som dessa som den påhittige kartagen Hasdrubal lär ha infört ett säkert antivapen. En mahout kunde således nedgöra sin egen elefant genom att driva in en mejsel mellan halskotorna. Enligt Polybios stupade nästan samtliga av de elefanter som kämpat sig över alperna. De som inte dog i Trebbia, dukade kort därefter under i kyla och snö. Även om Kartago var duktiga på att ständigt sända nya elefanter som förstärkning, åtminstone under det första puniska kriget, så måste vi nog räkna slaget i Trebbia som den sista striden som på allvar involverade elefanter på den italiska halvön.

Romarna kom senare att adoptera elefanter både som paraddjur och för att roa pöbeln. Djurhetsningarna på amfiteatrarna samt den ökande handeln med elfenben blev nådastöten för den nordafrikanska elefant som vi sedan länge inte längre äger i vår fauna. Caligula gav sin häst ett stall av elfenben och Seneca förklarade sig äga 500 tripoder tillverkade i samma material. Detta kan ses som en analogi till 1800-talets hetsjakter i Afrika, vilka kom att producera både biljardbollar och pianotangenter i elfenben.

/Richard Holmgren

Tack till Albert Schultz i Norrtälje för hjälp med elefantfoto.
 

Med Hannibals elefanter över Alperna

På 700-talet fick Karl den store en elefant av kalifen i Bagdad. Elefanten hette Abul-Abbas och fick lunginflammation efter att ha simmat över floden Rhen.

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

anemon presidenter josephus lunds resebyrå brasilien statliga medel tiggare bomull chaplin eric berggren vulkan fingrar 1945 juleljus samuelsboken pike caracalla qin shi huang antidepressiva dushara hakeldama bröstmjölk konspiration kalfjället totem buddhism fiske titanic stenålder krigsmaskineri aronofsky betyl seismograf ishak pasha armchair bergsbestigning flight 19 knacka dörr konungaboken tal is riksbankens jubileumsfond styx superhjälte stork vetenskapsradion gavazan klubbsymboler äggvita heritage csn god jul benjamin från tudela kulturarv förståsigpåare monterozzi akilleshäl karavan kristen smartphone förlorad kalla fakta civilisationens vagga zombie munk himmelska fridens torg siwa husky plutarchos bocca della verità okänd galenskap le penseur civilization glass dante motiv athena noctua antiokus diodorus stacks gudar usa arsenik mongolisk deir el-bahri snickare metusalem grädde signerad sven hedin grottklubb babylon reopen ljusstake dricksvatten nineve tersorium hart island google earth vildget venuehotels anemon-kalle skymning kenotaf synd hunger games legender lamb of tartary utomjordingar dimma couch skandal skänninge dollarsedel säpo sex riksantikvarieämbetet markus bedtime stories bly återuppståndelse vinäger svenska pompejiprojektet missionär indien zoologiska trajanus habemus 2001 seriemördare brand korruption polis ara toalett judas iskariot tusen medelhavsinstituten strukturera regeringstjänstemän flavius josefus indoeuropeiska språk försnilla själ budbärare sten korsriddare papegoja hand väderlek kapitolium vampyrkit gäddfiske kalle tatius dispater amfetaminer nabatéer akeldama mjölk spion climbing area-51 julljus israel lund obs populära påve krigsindustrin myt spegel tatev thinker praetorium klättring grave robbery försäljare davids stad synagoga lagos stonehenge feidias syndafloden världens äldsta flyg android delta kartor looting nattportier kristendom syrien arena krigsbeklädnad kopparstenålder öron copernicus nobel färskvara konstnär upptäckt gihon aegae charon hemmet skelett köpcentrum formation tänkaren hidden schaman örebro läns museum 1959 athens wine konungarnas dal begravningsfölje arkitektur medea får på träd pyramidbyggare portare discover buffel 15 000 acropolis folke bergman pripyat kulturantropologi hammare tiggeri flodgud vax dis motsägelsefull palmeutredning armani visdom helgonförklaras oljelampa korsriddartid elfenbenskusten förbundsarken myter sanningens mun silhuett korsfästelsen åker roman nedläggning borg trajanuskolonnen kristus tronarvinge uppskäraren dyatlov atén vlad blyförgiftning vacker toalettpapper undersökning lost cities budget fästning anemoner ceremoni svenska institutet i rom upptäckarglädje nationalmuseum korrupt rumänien supersoldat gudomlig obelisk vulkanutbrott kyrkor gravplundring sjuarmad krönikeböckerna östgötaslätten frihet präst premiär al uzza akeldamak fontän buddha väderleksprognos regeringsbyggnad vampyrer sommar sara minnesvård järnålder lurendrejeri taronik baetyl jordbävning palats explosivt material pokal hemlighet självmumifiering tro konstantinopel kropp excavation kåseri hav vitus vinifera grundlägga castrum 3d fjäder påminnelse gott nytt år reseberättelse förstörelse e4:an tarquinia mytologi härbärge kyrkpressen mount rushmore national memorial mobiltelefoner mångkultur illicit excavation vikbolandet sion kyrkohistoria irak museibesökare argonauterna areni-1 steve jobs auguste rodin dig asphodelus athena människohuvud offerlund gihonkällan makedonien mac perfektion soldater imperium universitet plog handgemäng fukushima ost 1949 tutankhamons grav rövargrottan balsamering unknown stadskonst talos bomullsplanta konspirationsteori porta lotusställning thomas quick buffelost budskap tagelskjorta veke romerska ockupationen tjernobyl vattentäta skott påven documentary arken härkost ipad morgon motsägelser ughtasar orienten elisabeth hesselblad lampa tabu totalstation antiken tepes ull surt krukmakaråkern exploring kulturinstitut van tavla fruktbarhetsrit adonia produktion sekelskiftet köpmän xian trailer lamm sällskapsresan italien träd plura sallad uggla alperna linköping mars gravar gladiator brons cheops romare venedig sol biblisk får neapel pengar kyrka sveriges radio zeus sidenvägen skulptur podcast mystery nya testamentet död populärkultur etik kylskåp populär historia underjordisk king tours gomorra ugglor försvunna guld aten jerusalem jesus äventyr apple offer dyatlov pass döda havet tidsresenären grekland mausoleum stad mumie aron religion etrusker utgrävning noak gud richard holmgren vetenskapsradion historia rom tempel kloster ararat noah noa resa medelhavsmuseet arkeologi armenien föreläsning grav petra jordanien turkiet kina expedition vin egypten bibeln recept romersk noaks ark sodom ufo grotta kejsare iphone hannibal stockholm skattjakt film fruktbarhet kolonn föredrag noas ark djatlovpasset archaeology urartisk oupptäckta skatter plundring historia arkeolog media p1 kaos san giovenale alexander den store skeppssättning skatt julbock georgien biblisk arkeologi ark museum blogg 2014 kult gamla testamentet elefanter julgran vas fattigdom mumier mat flygfoto bronsålder samlare guidning holmgren iran herodes urartu regering natt ruttna toalettkultur fager fluorid dracula parthenon dyatlovpasset jack the ripper indiana jones jubileum dakien museet japan wikileaks stötande januari berg vattenledning theory markusplatsen krigsherre palmemordet filosof försörjning mozzarella fartkameror helvetet fabrizio luciani liv tibern transylvanien stridsflygplan 2019 malaria amazonas centralasien fågel anemon kalle stadshotell get ruins new york hatshepsut solgud tandvård ursprung vatikanen utgrävningsrapport tjernobylkatastrofen rikedomar förkrympt huvud vägledning shaman ancient city tidskrift klippa frukt spännande kök biopremiär döden leksaker radioaktiv klosterliv owl blommor vadstena dynamit locktänger ko bebyggelse kranvatten karon oas rabbi akiba arcdoc zombiepulver minerva sorbet infrared sulcus primigenius pyramid lädersko russel crowe straffskyldig zorats karer ptolemaios belzoni kris david isabella meteorologi foliehatt mobil globen arena nyfödd amerikansk sarkofag nyckelord gustaf vi adolf indianer messias jul roswell summit 9/11 vesuvius chefren kultgrotta psykolog ekg ben-hur muck foto historieforskning stake försvinnande jägare äventyrare plinius den yngre lim legend lugnande terrakottaarmén sanskrit resor äkta affärsledare citrus stipendier begravningsplats göta kanal planta profet emperor andrew chugg puniska krigen jebuséer salomo sommarprogram etruskisk käft köttätande klimatexpert aska januarimorgon osama bin laden tartarer storfilm terracotta evangelist grovis kapok utställning dollar blomstermotiv parfymera isbjörnar galax vinter flygande tefat henry lee bram stoker aaron kosminski markuskyrkan arons berg taklamakan hegel anemonkalle pär karlsson hällristningar aerial molok fabrodesign stjälk ararats berg bonnier expeditions swedish gåta inkatempel present 2015 intuition diet silverfat hathor gränsland tandstatus världskulturmuseerna gladiatorspel elefantfot hyrcanus fru tsantsa grekiska vaser färskost dokusåpa plankor plöja notapparat kart droger thukydides ulaanbaatar chernobyl eremiter huvudjägare minervauggla marco polo site plogfåra slussen durupinar elfenben podcaster jerusalems förstöring pulver mytologiska munsbit ägg skuld oxe svanelid vår jätte dödsrike veteskapsrådet islamiska staten trump avgift sova väder januari 2014 allseende öga pompeji pyramider vayots dzor duva nostradamus jordbruk soma anders kaliff gädda sokushinbutsu romerska imperiet varning pressfrihet wtc utbrott arkeologer metsamor delos skåne morse resekväll sommarvärd ljus andra världskriget taxonomi stiftshistoriska sällskapet kran åsna erich von däniken preparat världens äldsta vin diocletianus radio falska arkeologiska föremål kokt fisk fettsugning pinje axel boethius jönssonligan angelo bartoli tomb alexandria krönika kolmårdens djurpark högborg brännoffer karl gustav holmgren tushpa istanbul desert blodsåkern rymdhjälmar 1300 pålspetsaren perikles pass chrysostum salomon julklapp bärsärk burrata trafikpolis silverpenningar golgata semiramis romarrikets fall äventyrsbad mysterium koka grodor olja heliga birgitta kunskap camorra palme kontroversiell port glödlampor john mandeville iron man skvaller antikens kultur kärnkraft apostlagärningarna akropolis dold gävle how to populär arkeologi skolfröken bomullens historia res till biograf silver nytänkande ukraina etruscan krympa attiska burro akademiker analfabet stadsgräns jesaja areni självmord charun birka upptäckare vattenfyllda skattgömma fora tombs fredspris imperier jordfåra vintillverkning kulturhistoria straff podd ammon fynd konflikter kung romersk tradition lyxvara castra telefon globen tyger arkens djur horatius karahunj strabo marmorpalats helig slarv förborgad fjäll kinder manhattan pompeii giza saga dräkt exoskelett colosseum sema tomas karlsson juda julljusstake new york times monastery tonto plinius den äldre karlsons klister aragil kardinal humaniora sos sommarpratare packa bohemian grove big bang klimatforskning valv altare sändebud trolldom china theodosius columbus upptäckter lyssna moraletik