Arkeologi & Historiebloggen

Arkeologi & Historiebloggen handlar om arkeologi, pågående expeditioner och egna utgrävningar, nya upptäckter, kultur- och religionshistoria, antiken, myter, resor och kuriosa samt tidlös politik. Slutledningar och åsikter i inläggen är författarens egna.

Richard Holmgren är arkeolog med fokus på Mellanöstern, författare, föreläsare, illustratör och guide, är religiöst liberal och partipolitisk agnostiker som driver företaget ARCDOC Arkeologisk Dokumentation. Han är också stolt sambo med Virginia och husse till Milou.

2014 > 04

Första etappen av vårens resa till Noas land & Ararat är inledd.
Häng med i höst - klicka här

Etiketter: flyg, turkiet, ararat, noa, noah
Klippformationen över drottning Hatshepsuts dödstempel vid Deir el-Bahri i Egypten
ARCDOC

Ja, jag vet att man kan hitta ansikten lite varstans. Vän av ordning kallar fenomenet för pareidoli. Men var gång jag ser drottning Hatshepsuts dödstempel i Egypten, så kan jag inte släppa blicken från den klippa som tornar upp sig bakom hennes monument. Likheten mellan den lilla klippformationen och drottningens egna anletsdrag är slående. Vidare är den centrala placeringen över Deir el-Bahri svår att negligera.

Mount Rushmore National Memorial Mount Rushmore National Memorial

De gamla egyptierna led av en konstant pareidoli. De kickade igång på diverse slumpmässiga och vaga stimuli som framanade gudar och andra karaktärer i klippformationer - en tvångstanke som även gäller mig och diverse besökare som passerat Mount Rushmore National Memorial. Jag undrar om Hatshepsut undgick att se hennes anlete i berget, eller om hon mycket väl noterade klippformationen över Deir el-Bahri och tänkte att platsen var förutbestämd att manifestera hennes gärning. En slags gudomlig ingivelse. 

En byst av Hatshepsut i jämförelse med klippan över hennes tempel En byst av Hatshepsut i jämförelse med klippan över hennes tempel

Man kan bläddra och googla på fenomenet utan resultat. Det verkar som om jag är den olyckligt utvalde att se henne återuppstå på det här viset. Det hela kan också bero på att jag har arbetat en hel del hemmavid på sistone - i "splendid isolation". Risken är då överhängande att man skapar en skev världsbild - en värld av galenskap. Bespara mig sanningen.

Eller är det kanske Hathor som tittar fram ur klippan? Himmels- och modergudinnan Hathor var beskyddare av Deir el-Bahris område. Vi finner även en helgedom som tillägnats just henne inuti Hatshepsuts dödstempel. Kolonnerna som dominerar själva helgedomen, har sina kapitäler utformade som Hathors ansikte. Således bär dessa även hennes karakteristiska ko-öron (se bilden nedan). Klippformationen bär flera slående likheter med Hathor - titta på kalkstensversionen av de utstående öronen, det platta ansiktet med markerade kinder och läppar. Eller, klippans svaga antydan till ögon, koöronen samt den låga pannan med platt hjässa som skriker efter att någon klättrar upp och sätter Hathors krona på verket. Som ammad av Hathor är det inte heller konstigt om Hatshepsut önskade placera sitt eviga tempel under gudinnan som gav henne di.


Vad tror du? Är det Hathor eller Hatshepsut, ett verk av Amon Ra eller en besynnerlig slump. Är det sanningens skepnad under en pareidolisk bronsålder eller psykosläkarens efterlängtade utmaning?  

Gudinnan Hathor i Hatshepsuts dödstempel
Gudinnan Hathor i Hatshepsuts dödstempel


Romersk toalett från staden Dougga i Tunisien. Foto: Richard Holmgren

Bilden ovanför visar en 2000 år gammal romersk toalett. Den ligger intill ett badhus i den gamla staden Dougga i dagens Tunisien. Typisk för många publika toaletter från tiden är att holkarna var arrangerade på rad likt de du ser på fotot. Du ser också att framsidan av varje holk har en karakteristisk fåra - vilken hade ett alldeles speciellt huvudsyfte. Vänta ska du få höra - den ska förfärligt nog leda oss ända till Jesu lidande och död på korset!

Toalettrulle
Romersk soldat med svamp på Golgata. Teckning: Fabrizio Luciani Romersk soldat med svamp på Golgata. Teckning: Fabrizio Luciani

På många av de publika romerska toaletterna satt man bredvid varandra på en bänk. Detta har att göra med att under själva holken fanns en inbyggd ränna där avföringen periodvis spolades bort.
Men, man hade ofta även en ränna med rinnande vatten framför själva toalettbänken.
I denna sköljde man av den pinne på vilken en tvättsvamp var fäst i ena änden - en så kallad tersorium. Denna fördes sedan in genom den fåra du ser på framsidan av holken och fungerade som dåtidens svar på vår tids toalettpapper. Ibland doppade man även svampen i vinäger vilket hade en rengörande och desinficerande effekt.


Om en romare hade besökt en av våra moderna toaletter, så kan du med andra ord räkna med att denne inte hade sträckt sig efter toalettpappret - men istället efter själva toalettborsten på golvet.

Med utgångspunkt från Matteusevangeliet 27:48 samt Markusevangeliet 15:35-37 så kan man befara att det sura vin (vinäger), vilket erbjöds för att fukta Jesus läppar under hans lidande på korset, egentligen hade en helt annan symbolik. Som ett led i den förnedrande behandling som Jesus genomled före och under korsfästelsen, är det möjligt att den i vinäger indränkta svamp som var fäst på en pinne, symboliserade det i sammanhanget förfärliga redskap som vi lärt känna från romersk toalettkultur. Detta ger oss en helt annan bild av den förödmjukelse som närvarade under en tillsynes barmhärtig handling.

/Richard Holmgren

Fabrizio Luciani Fabrizio Luciani

Fabrizio Luciani har gjort illustrationen av den romerska soldaten. Han är en exceptionellt skicklig illustratör från Rom som nu verkar i Sverige. Han illustrerar böcker, gör reklamteckningar, posters och logotyper. Besök hans websida för att se hans alster och tjänster. 

www.fabrodesign.se


Guden i stenen, fyra exempel på betyler i Petra

Klippstaden Petra i Jordanien är kanske mest känd för sin spektakulärt uthuggna stenarkitektur. Men historien slutar inte bara på ytan - tittar vi närmare på vad som exakt är format ur klipporna så öppnar sig en kanske mer spännande historia - dess betyler. Det vill säga guden i stenarna.

En betyl är en uthuggen eller rest sten som representerar den lokale gudens närvaro. När det arabiska folket, nabatéerna, började befolka Petra för runt 2300 år sedan så tog de med sig en speciell tradition - den att resa en sten istället för att resa en avgudabild i mänsklig skepnad. Sannolikt hänger detta samman med att detta ökenfolk ofta befann sig i rörelse och därmed inte kunde bära med sig den rekvisita som behövdes för att manifestera deras gudar. Man reste helt enkelt den sten som fanns till hands - man brukar kalla den för en betyl. Traditionen finner vi även bland lokala folk före den nabatéeiska invandringen. Ursprunget till ordet betyl kan härledas ur betydelsen bethel, eller beth-el, vilket är en kombination av orden hus och gud. Med andra ord, en plats där guden residerade.   
 

Guden i Petra får ett ansikte Guden i Petra får ett ansikte

Den översta bilden visar exempel på hur sådana betyler kunde se ut. Ibland utformades de som uthuggna stenar i nischer eller som fristående block, ofta som ståendes på ett altare. I vissa fall kunde de till utseendet likna de obelisker (överst i mitten) som vi kanske mest kommit att associera med forna Egypten. Även den egyptiska obelisken bar ursprungligen en liknande tanke om ett inneboende väsen - innan den på olika sätt kom att figurera mer monumentalt under faraonisk tid. Den gemensamma tanken är dock att guden inte fick avbildas i antropomorfa drag - i mänsklig skepnad. Betylen löste detta men innebar också ett problem när nabatéerna alltmer kom att konfronteras med den grekiska och senare den romerska kulturen.

När nabatéerna ställdes under det romerska rikets inflytande så hade betylen sakta men säkert fått ett ansikte. Petras gudar har identifierats som huvudguden Dushara och hans gemål Al Uzza. Dushara som tidigt manifesterats som en rest sten, kom av grekisk och romersk kultur att identifieras och avbildas som Jupiter eller vinguden Dionysos. Titta därför med fascination på klippreliefen ovan. Underst ser du en traditionell nabatéeisk betyl, sannolikt föreställande Dushara. Ovanför denna och tillika uthuggen i samma klippformation syns ett ansikte av Dushara - nu som Dionysos. De tillsynes helt olika framställningarna är förmodligen en och samma gud i olika skepnad!

Betyl i Petra

Som invandrande från öknen och utan någon mer elaborerad arkitektonisk tradition, kom nabatéerna att uppföra monument med inspiration från både grekisk, romersk och egyptisk stil. Den egyptiska stilen tog man bland annat upp från det relativt närbelägna Alexandria i Egypten. Det är därför intressant att med nya ögon studera några av Petras mest ikoniska tempel och gravar. Om vi exempelvis tittar närmare på den så kallade Obeliskgraven i Petra, så kan vi faktiskt se tydlig inspiration från Egyptens tidiga historia. Graven har fått sitt namn efter de fyra obeliskliknande reliefer som reser sig över en portal som leder in i berget. Med vår kännedom av betylernas funktion och andemening förstår vi nu också att detta inte bara är ett arkitektoniskt lån från den egyptiska kultursfären - obeliskerna kan mycket väl representera just gudar. Det är därför inte orimligt att tänka sig att det faktiskt är gudomligheterna såsom Dushara och Al Uzza som huserar med sin närvaro i de fyra obeliskerna.

En spännande tanke är att Obeliskgraven kanske inspirerats av egyptiska tempel och inte minst det av Ramses den andre i Abu Simbel (bilden under Obeliskgraven). Notera i detta sammanhang att den centralt placerade nischen över portalen, som i Abu Simbel representerar Ra-Horakhty, finner en stilmässig analogi till Obeliskgraven i Petra.
 

Obeliskgraven i Petra (överst) och Ramses tempel vid Abu Simbel (underst). Ser du likheten?
Petras största offeraltare med Arons heliga berg (svart) i bakgrunden Petras största offeraltare med Arons heliga berg (svart) i bakgrunden

Det var inte bara stenarna som representerade gudens närvaro. Även bergstoppar kunde husera den störste guden i Petra. Det är därför inte otänkbart att en betyl många gånger just var en miniatyr av ett specifikt berg.

Petra ligger vackert inbäddat i en bergskedja som kallas för Shera-bergen. Faktum är att även guden Dusharas namn visar en koppling till dessa berg. Du-shara skulle kunna översättas "Han av Shera".
Det heligaste berget i Petra, under historisk tid, är just Arons berg. Som en av de högsta topparna i Sherabergen syns det tydligt mot horisonten. Du kan identifiera berget som en nästan svart kontur längst bort i den svartvita bilden intill. Sänker man blicken framför nabatéernas viktigaste offerblodsaltare, så ser det nästan ut som om Arons berg står likt en betyl på altaret. I alla händelser är altarets riktning mot berget en spännande sak i sig. Är det en slump? Jag tror inte det.



av Richard Holmgren, april 2014  


sveriges radio P1

Richard Holmgren och programledare Tobias Svanelid pratar om Noa och hans ark Richard Holmgren och programledare Tobias Svanelid pratar om Noa och hans ark

Noa seglar igen!

Med anledning av storfilmen om Noa, som har premiär nu i veckan, kan du lyssna till några spekulationer kring hur arkeologin faktiskt kan möta frågor som den om Noa och hans ark.

Lämningar från brons- och järnålder, samt exempelvis kristna kyrkoruiner, kan kanske hjälpa oss att förstå en kulturhistoria som under århundraden bidragit till arkhistoriens nuvarande form och syfte.  

Programmet sänds i Vetenskapsradion Historia P1, med början torsdagen den 3:e april, 13.35.

  • "Noa seglar igen" på Vetenskapsradion Historia, hittar du här
  • "Rapport från en unik utgrävning". Världens äldsta vinframställning öster om Ararat, läs mer här
  • "Noas Land & Ararat", följ med på en unik resa. Läs mer här

Illustrationer

Resor

Populärt

Senaste inlägg

ARKIV

Länkar

Senaste kommentarer