Hur man självmumifierar sig
Självmumifiering eller så kallad Sokushinbutsu
Kan man mumifiera sig redan när man är i livet? Somliga japanska munkar lyckades faktiskt med detta, men vilket är receptet för denna procedur som tog dem nära 3000 dagar?
Med tusenåriga anor från Kina, möjligen ända från Indien, så hängav sig shingon-munkarna i den japanska Yamagataprovinsen åt en kombination av esoterisk buddhism och inhemsk shintoism. Munkarna praktiserade extrem asketism och var övertygade om att ett kroppsligt berövande gav dem möjligheten att se bortom illusionen av den fysiska världen. De kunde meditera i isvatten eller gå över glödande kol - detta för att öva sig på att inte fästa något avseende på deras fysiska natur. Munkarna trodde även på djup självuppoffring och att bistå andra behövande. Detta manifesterades i vanliga samhällstjänster som att förse fattiga med mat, att ta hand om äldre samt att behandla sjuka. Men de trodde också att deras uppoffringar kunde tjäna samhället genom andliga medel. De ägnade sig därför även åt självmumifiering.
Munkarna ansåg att deras död var en akt av botgöring och en frälsning för mänskligheten. Ett lidande före döden öppnade upp för möjligheten att nå Tusita-himlen, vilken var en av flera buddhistiska himlar där man kunde åtnjuta en extremt lång livslängd. Efter denna tid inträdde man återigen i en cykel av reinkarnation. För munkarna innebar deras uppoffringar att de tilläts leva i Tusita under 1,6 miljoner år, detta med befogenheter att bevilja människors olika önskemål samt att skydda dem under deras jordeliv. Denna andliga kraft kvarstod dock endast så länge som deras fysiska kroppar fanns kvar och förband dem till jorden. Därför var det extra viktigt att deras kroppar bevarades genom mumifiering – så kallad sokushinbutsu.
(ca 13 minuter in i programmet)
Från onsdag 30 mars 2016, kl 14.30
Recept
Ingredienser
- frukt
- valnötter, hasselnötter, cashewnötter
- muskotnöt
- t.ex. pumpa- och sesamfrön
- vatten (helst från den heliga källan vid berget Yudono)
- bark, rötter och barr från tall
- sav från urushiträdet (Toxicodendron vernicifluum)
Rekvisita: bambustav och en liten klocka (modell pingla)
1) Inled de första tusen dagarna med att äta frukt och gå sedan över till en diet baserad på nötter - exempelvis av de ovan uppräknade. Förslagsvis kan man äta mycket cashewnötter som har en av de lägsta fetthalterna bland nötfrukter. Alternera sedan med olika frötyper och engagera dig i rigorös fysisk träning som står i balans med din diet. Varför inte redan nu preparera den underjordiska kammare till vilken du ska dra dig tillbaka i steg nr. 5. Trappa ned på födointaget succesivt under dessa tre år och drick endast vatten som vätska.
2) De följande tusen dagarna övergår man till en diet innehållande endast tallbark samt rötter och barr från samma träd. Minska intaget konstant under perioden. Vatten är fortfarande den enda rekommenderade drycken, men mot slutet av perioden kan man dricka vatten från källan vid Yudonoberget i Japan. Detta har ett högt arsenikinnehåll vilket underlättar kroppens förberedande på ett bakteriefritt maginnehåll.
3) När de dryga två tusen dagarna passerat, brygger man ett te på saven från urushiträdet. Saven tillvaratas på samma sätt som latex från gummiträdet. Skrapa bort barken och gör 5-10 revor på stammen. Skrapa ur den grågula saven i en liten behållare (ett fullt utvecklat träd producerar en halv kopp sav per år, ca 200 gr). Drycken skapar en extremt våldsam reaktion där kroppen nästan direkt gör sig av med de resterande kroppsvätskorna. Utan vätska och med den giftiga substansen i kroppen, blir den kvarvarande vävnaden oaptitlig för både maggots, svampangrepp och för tarmkanalens bakterieflora vilket motverkar förruttnelse (idag är det förbjudet att dricka urushi-te i Japan).
5) Slutligen kan man som munk dra sig tillbaka till den i förväg preparerade stenhålan. Denna försluts och via en ihålig bambustav får du luft från ytan under tiden du mediterar i lotusställning. Med en pingla meddelar du ditt tillstånd och hålan försluts när klockan tystnat (även detta är numera förbjudet i Japan).
6) Efter tusen dagar grävs kroppen upp. Är den välbevarad förklaras munken ha uppnått sokushinbutsu och placeras i ett tempel och dyrkas som en levande Buddha.
7) Är kroppen inte mumifierad så återbegravs den under stor ära för ett tappert försök.
(Det förekom äldre varianter på receptet i Kina där barken från urushiträdet förtärdes istället för att dricka själva saven)