Elefantfoten i Tjernobyl -människosläktets kryptonit

Tjernobyl Foto: Richard Holmgren

Vad den svarta stenen i Mekka är för islam eller vad det allra heligaste i Salomons tempel är för judendomen – det är vad den så kallade elefantfoten i Tjernobyl är för självaste Beelzebub. Tingesten är ett stelnat flöde av radioaktivt material, corium, som till utseendet liknar just en elefantfot. Fortfarande arbetar den sig långsamt ned under den ökända reaktorbyggnaden i Tjernobyl.
 

Tjernobyl Foto: Richard Holmgren

Det var ett synnerligen omskakande år 1986. I slutet av varje månad under årets inledningsskede, följde den ena katastrofala nyheten efter den andra. Samtliga händelser utgjorde exempel på misslyckanden att tämja explosivt kemiska, fysiska och militära krafter – effekter som påverkar fram till denna dag. Vad var det då som hände?

Rymdfärjan Challengers raketbränslet bröt sig ohämmat loss och bromsade flera år av tyngdlös upptäckarglädje med spaningssatelliter. Månaden efter sköts ytterligare en projektil, om än i mer horisontell riktning och slätade ut mattan för NATO och vinstdrivande expansionspolitik. Olof Palme föll omdelbart framstupa utan att ens hinna uppfatta den första av lögner i en av världens största mörkläggningar. Nästa uppskjutning kom två månader efter skotten på Sveavägen. En oplanerad effekthöjning i Tjernobyls kärnkraftverk fick ångtrycket i reaktor 4 att skjuta i höjden. Detta kom att förstöra reaktortanken, sätta eld på den grafit som bromsar snabba neutroner och vidare medföra en radioaktiv brand som skulle kontaminera betydande delar av folks vardag för en lång tid framöver. I mänskliga mått mätt, för evigt. Årets tredje explosiva kedjereaktion blev därmed ett faktum och omsider har vi nu nått fram till elefantfoten.
 

Trots ett besök i Tjernobyl under förra veckan, kan jag av naturliga orsaker inte visa någon bild på en elefantfot. Tanken är att undvika problem med copyright, men bilder finns där ute. Titta får du se. Varför tog jag då själv ingen bild när jag ändå släpats in till centrum av Tjernobyls så kallade exclusion zone?

De första fotona av elefantfoten togs nämligen genom att placera en kamera på hjul, vilken sköts fram bakom ett hörn. Att direkt beskåda foten skulle ha varit som att erfara den där ödesmättade VHS-filmen som cirkulerade i filmen ”The Ring”. Likt en vålnad hade anblicken av den strålande massan sugit all kraft ur en människa. En dödsängel med stripigt svart hår hade med knyckiga rörelser gjort betraktaren hålögd, tandlös samt själlös och dragit ned vederbörande i en mörk helvetesbrunn. Det vore som att för 2600 år sedan titta in i Jerusalems allra heligaste, fast tvärtom – dock med samma ödesdigra konsekvenser. Det gick helt enkelt inte. Kanske har du i mardrömmar sett de där små svarta tomtarna som står i slutet av mörka korridorer? De som bara står där och utstrålar ångest och själanöd och är alltför kraftfulla för att titta på eller att överhuvudtaget närma sig. Det mina vänner, det är Tjernobyls elefantfot. Men varför så ohälsosam? 
 

Duga-1, en jättelik radar ståendes i Tjernobyls skogar, även kallad den “ryska hackspetten” efter sin upprepande och störande ljudsignal. Anläggningen skulle upptäcka kärnvapenmissiler från väst. Foto: Richard Holmgren
Tjernobyls ängel basunerar ut undergången. Foto: Richard Holmgren Tjernobyls ängel basunerar ut undergången. Foto: Richard Holmgren

Elefantfoten är världens farligaste avfall. Själva formen utgörs av en stelnad massa - ett resultat av att när reaktorkärnan började smälta, så producerades en slags lavaliknande substans. Smältan som ursprungligen var vansinnigt radioaktiv består av upplöst betong, själva reaktorkärnans skydd och sand. Den är alltså inte resterna av något kärnbränsle. Således kom man att kalla denna pyrande och svart-bruna klump för corium - detta eftersom reaktorkärnan var dess källa.
 

Många år efter katastrofen var elefantfoten mycket het men efter drygt 30 år är den fortfarande varm - detta i stark motsats till Palmeutredningen. Om man inledningsvis, om än under några sekunder, hade närmat sig elefantfoten så hade en snabb död väntat – eller som det stod skrivet vid dörren till Tutanchamons grav; döden ska komma på snabba vingar till den som stör kungens frid. Elefantfoten håller alltjämt på att arbeta sig ned genom Tjernobyls fundament. Skulle den stöta på vatten kan ytterligare en explosion inträffa. Faran med detta är att grundvattnet och vidare vattenflöden kring reaktorn kan påverkas. Det var av denna anledning som man initialt gjorde allt för att släcka branden utan att använda vatten.

I elefantfotens frånvaro - håll istället till godo med mina andra foton från besöket utanför Tjernobyls sarkofag samt den närbelägna och hårt drabbade staden Pripyat. Begrunda en av världens värsta katastrofer och försök visualisera allas vår kryptonit som fortfarande pyser i epicentret för det ohyggliga. 

/Richard Holmgren

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln