Banner Stones Logo

Skål för 90 år av svensk arkeologi i Italien

Det etruskiska nationalmuseet, Rocca Albornoz, i staden Viterbo. Foto: R. Holmgren

Svenska Institutet i Rom firar 90-års jubileum - men vi kan även högtidlighålla ett trefaldigt jubileumsår. I år är det nämligen 60 år sedan utgrävningarna i det etruskiska San Giovenale initierades och vidare 50 år sedan man satte spaden i den viterbesiska myllan, Aquarossa. På det etruskiska museet i Viterbo öppnas därför i juni en kompletterande utställning om etruskiskt vin. 

Habemus
Svårtolkade lämningar på San Giovenales vinplatå. Foto: Svenska Institutet i Rom 1959 Svårtolkade lämningar på San Giovenales vinplatå. Foto: Svenska Institutet i Rom 1959

Det var kronprins Gustaf Adolf som var en av initiativtagarna till institutets grundande år 1925. Vän av ordning noterar dock att det var först ett år senare som verksamheten sattes igång med dess förste institutschef Axel Boëthius. Tretton år senare kom institutet att husera i en egen byggnad på Via Omero, eller om man så vill - Homerosgatan 14. Här verkar man fortfarande trots grundlösa hugskott om indragna medel under hösten 2014 vilket med stor sannolikhet hade resulterat i nedläggningen av flera av våra medelhavsinstitut. Nu är det för väl ljuva toner som gäller när institutets nuvarande direktör Kristian Göransson öppnar för en rad aktiviteter under jubileumsåret. Likt för 90 år sedan inleddes detta med föredrag om institutets verksamhet, denna gång av arkeologihistorikern Frederick Whitling. 
 

San Giovenales två etruskiska bostadsplatåer. Huvudakropolen (t.v.) och Vignaleplatån (t.h.). Foto: Richard Holmgren San Giovenales två etruskiska bostadsplatåer. Huvudakropolen (t.v.) och Vignaleplatån (t.h.). Foto: Richard Holmgren

Mitt ibland sydetruskiska kullar låg enligt dess upptäckare en ”junfruligt öde” plats som väntade på att leverera lärdom om svunna tider. Hösten 1955 var det just gravarna i San Giovenale som först fångade intresset hos den förbiresande amiralen Erik Wetter. Men det var fokus på boplatser som sedan skulle bli de svenska arkeologernas signum. Utgrävningarna av akropolen och dess omnejd initierades av institutsföreståndare Axel Boëthius och från 1956 inleder utgrävningsledaren Carl Erik Östenberg den arkeologiska tradition som senare även kom att omfatta undersökningar i Acquarossa.

Vignaleprojektet är ett exempel på ett av de projekt som idag arbetar med San Giovenale. Undersökningarna har fokuserat på aktiviteter utanför stadsmurarna, då ett etruskiskt brofundement öppnade frågan om vad etruskerna sysslat med på den intilligande platån - Vignale. En av de forna verksamheterna, vilket också antyds i platsnamnet, förefaller ha fokuserat på vinproduktion och studien har öppnat spännade aspekter på etruskisk odlingsteknik, ritual och ekonomi. Under juni fogas därför en utställningdel om etruskiskt vin till de svenska projektens redan exponerade samlingar på det etruskiska nationalmuseet i Viterbo. Utställningen är utformad av undertecknad och etruskologen Yvonne Backe Forsberg.

Ett jubileumsskål för sextio års arbete vid San Giovenal kan numera även göras med ett fashionabelt vin från platsen. För några år sedan fullföljde nämligen vinproducenten Emanuele Pangrazi en 2500 år gammal och lokal tradition - nu med framställningen av kvalitetsvinet Habemus på San Giovenales sluttningar. 

/Richard Holmgren 2016
 

Emanuele Pangrazi producerar vinet Habemus vid San Giovenale.

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln