Banner Stones Logo

Första propagandafilmen ristades i sten

Detalj av Trajanuskolonnen i Rom. Foto: Richard Holmgren

Det är lätt att passera Trajanuskolonnen i Rom utan att närmare reflektera över dess betydelse för kunskapen om romersk krigshistoria. Från förra seklets filmer av krigspropaganda och fram till dess moderna varianter idag, är det spännande att se Trajanuskolonnens spiralformade redogörelse för kejsarens fälttåg mot Dakien som en slags arla version av dessa.

I Trajanus "film" gör romarna processen kort med dakerna. Detalj på Trajanuskolonnen I Trajanus "film" gör romarna processen kort med dakerna. Detalj på Trajanuskolonnen

Trajanus var en framgångsrik kejsare och militärt härskade han över den största expansionen i romersk historia. De två första krigsföretagen riktade Trajanus mot dakerna i nordöst och mellan åren 101-106 kom hans fälttåg att införliva delar av dagens Rumänien med romarriket – det vill säga den romerska provinsen Dacia. På andra sidan Donau fanns framförallt rikligt med spannmål samt ädelmetaller och med kombinationen romersk expansionspolitik och brobyggande blev detta spiken i kistan för dakernas kung Decebalus. Den senare flydde under Trajanus sista belägring av huvudorten Samizegethusa i dagens Transsylvanien och efter kungens självmord nådde detta kapitel sitt slut. Sju år senare ristades händelserna i sten och ”filmremsan” på Trajanuskolonnen blev ett faktum. 

Trajanuskolonnen i sin helhet, Rom Trajanuskolonnen i sin helhet, Rom

Trajanuskolonnen redogör, från början till slut, för Trajanus tvenne krigskampanjer i Dakien. Om de avbildade händelserna ska ses som en dekorativ minnesvård eller som ett stycke propaganda ligger i betraktarens öga. De idag anonymt blodiga krigsscenerna uppfattades säkert som mer skoningslösa under kolonnens glansdagar då denna var bemålad. Om man lite skämtsamt postulerar att kolonnen hade varit högre än dess fyrtio meter, så hade vi i teorin även kunnat betrakta Roms tillbakadragande från Dakien 165 år senare. Rom hade dock varit föga intresserade av att skildra denna händelseutveckling och det hade liksom fallit utanför det trajanska forumets uppgift där kolonnen stod upprest. Inte hade heller romersk propaganda kunnat hjälpa oss att reda ut den oenighet som idag råder bland historiker angående rumänernas ursprung. De som menar att det romerska inflytandet över dakerna var obetydligt får istället se sig om efter alternativa kolonner öster om Donau.  

Sin gravurna i guld har inte Pompeia Plotina lyckats lämna till eftervärlden, men väl ett guldmynt. Sin gravurna i guld har inte Pompeia Plotina lyckats lämna till eftervärlden, men väl ett guldmynt.

En staty av Trajanus i hög person krönte ursprungligen kolonnen, men sedan 450 år tillbaka har aposteln Petrus tagit över den rollen. Inuti marmorkolonnen finns en spiraltrappa som leder från basen upp till dess topp. Kolonnbasen inrymde två askurnor i guld innehållande Trajanus och hans lyxhustru kejsarinnan Pompeia Plotina. Urnor i guld tenderar dock att försvinna, vilket inte heller här blev ett undantag. Den ristade bildfrisen innehåller 2662 figurer i 155 olika scener av vilka lite mindre än hälften visar Trajanus i olika gestaltningar. Två ursprungligen högt flankerande bibliotek bidrog sannolikt med den utsikt från vilket motivet kunde upplevas i detalj. Det ska också noteras att man inte behöver springa 23 varv runt kolonnen för att se den krigiska händelseutvecklingen i sin helhet. Eftersom scenerna upprepas på varsin sida av kolonnen så kunde dessa studeras nedifrån och upp från endera av monumentets sidor.    

Amanita muscaria - svampen som gav dakerna kämparglöd genom psykoaktiva substanser. Dakerna använde även drogen för att komma i kontakt med döda förfäder, något som romarna gladeligen hjälpte dem med. Amanita muscaria - svampen som gav dakerna kämparglöd genom psykoaktiva substanser. Dakerna använde även drogen för att komma i kontakt med döda förfäder, något som romarna gladeligen hjälpte dem med.

På en av kolonnens detaljbilder kan man skönja hur Trajanus tar emot en stor svamp från fienden. På denna hade en latinsk text ristats med uppmaningen att Trajanus lika gärna kunde lägga ned sin kampanj. Med svampen ville dakerna förvarna romarna att de minsann hade tillräckligt med psykoaktiva substanser för att förvandlas till både orädda och fysiskt starka krigare. Enligt historikern Dio Cassius förklarar detta Trajanus hånfulla ord om att dakerna minsann skulle få möta döden lyckligare än vid någon annan resa. Dessa psykoaktiva droger var historiskt kända i den karpatiska regionen. De figurerar bland annat i de ritualer som kan kopplas till det fenomen vi känner som lykantropi, i vilken en människa genomgår en förändring till vargform. Ett brukligt dakiskt fälttecken var varghuvudet som bar en draksvans, vilket alluderade till en mans förvandling till en oförskräckt krigare - att jämföra med de fornnordiska bärsärkarna. På Trajanuskolonnen kan vi även se dessa så kallade drakstandar avbildade i händerna på Decebalus krigare. I drakens tecken, 1200 år senare, dyker ännu en ryktbar individ upp i samma region. Prins Vlad Dracul inleder då en ny dramatisk epok som åter igen placerar denna region på kartan, det vill säga Transsylvanien. Detta är en väsensskild och mörk historia som i högsta grad även den blivit föremål för tidstypisk krigspropaganda. 


Richard Holmgren, 2015
 

Om du vill uppleva historien om Trajanus fälttåg i Dakien eller berättelserna om Vlad Dracul, följ då med på en resa till Transsylvanien. Läs mer om denna här!

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln