Varför skrev man getskrift på 3300 meters höjd?

På 3300 meters höjd, i södra Armenien, möts man av en speciell bergskam som fått namnet Ughtasar. Tusentals ristningar av bergsgetter har pyntat bergets kittelformade platå i tusentals år och snart kommer de hem till dig!

Hällristning

Namnet Ughtasar anspelar på bergets likhet med kamelryggens två pucklar. För att komma till denna avlägset belägna plats, i den sydarmeniska provinsen Syunik, väntar en drygt två timmars färd i eländiga uppförsbackar. Det givna valet av transportmedel blir ryska UAZ-452:or, eller "Bukhanka" som de också kommit att kallas - vilket ungefär betyder "brödlimpa". 

Med ryska brödlimpor på kamelryggen.
Ughtasar - den kittelformade platån med sina karakteristiska "pucklar" Ughtasar - den kittelformade platån med sina karakteristiska "pucklar"

Under slutet av september månad faller här ett lätt snöblandat regn och under nio av årets månader täcks platsen av snö. Vi kan därför börja med att konstatera att platsens alla hällristningar, eller pietrogryfer om man så vill, ursprungligen bör ha ristats under någon av sommarmånaderna. Ristningarna har kommit att kallas för itsagir, "getskrift", då platsens över 2000 ristade basaltstenar i förstone avbildar vildgetter eller bergsgetter. Dessa var även förfäder till våra dagars tamgetter – det vill säga Capra aegagrus hircus. I Sverige brukar vi ofta använda oss av trivialnamnet "stenbock" för flera olika arter inom släktet getter.

Hällristning

Tillsammans med vildgetterna, vilka gärna avbildas med sina långa och ibland komplicerat böjda horn, förekommer exempelvis även antropomorfa figurer, hundar och oxar samt större kattdjur. Det faktum att Ughtasars oxar även avbildats med plog, gör att vi kan begränsa just dessa pietroglyfer till tiden för det fjärde årtusendet f.Kr. och därefter - då alltså plogen började figurera på avbildningar i regionen. Vissa tidsoptimistiska pietroglyfforskare menar dock att övriga ristningar kan vara flera tusen år äldre, även om vi måste förmoda att intresset för platsen har haft en lång kontinuitet och att man därför även kan finna en kronologi i symboliska uttrycksformer och funktion.  

Notera "julbocken" längst ned till höger - inte så långsökt som du kan tro. Notera "julbocken" längst ned till höger - inte så långsökt som du kan tro.

Stannar vi till ett slag vid den mest vanligt förekommande uttrycksformen, bocken, så ska vi dock finna några intressanta egenskaper som kan leda oss på vägen i förståelsen av de högt belägna hällristningarna. Om vi för en stund återkommer till antagandet att ristningarna rimligen förevigats under sommarmånaderna, så leder det oss till tidiga kulturers växling mellan sommar- och vinterbete. Detta var en lösning för att undvika sommarmånadernas varma och torra dalgångar samt bergens ogästvänliga vinterklimat. Man alternerade sålunda betet för att effektivt utnyttja bete och klimat alltefter årstider. Detta fenomen brukar kallas för transhumance och förekommer även i modern tid. I Skandinavien brukar vi kalla en variant av detta för fäboddrift. Detta kan vara en av anledningarna till ristningarnas högt placerade läge, men som vi ska se, så kan det finnas andra orsaker till att upprätta en rituell plats på mycket hög höjd. Detta har en direkt koppling till just bergsgeten. 

Hällristning

Den kanske mest spännande aspekten av bergsgetterna är frågan om när människan började domesticera dessa djur. I Ughtasar befinner vi oss i en nordlig utlöpare av Zagrosbergen. Genetiska studier som också stödjer arkeologiska fynd, visar att vildgeten Bezoar ibex, från Zagrosbergen, är stamfader till nästan samtliga av våra domesticerade getter. Getterna tillhör vidare de äldsta av människans domesticerade djur. Den kom inom en relativt kort tidsrymd att uppfylla samtliga av människans basförnödenheter. Från denna fick man mjölk och kött samt bränsle i form av dynga. Getens hår, hud och senor blev kläder, boningar, vätskebehållare, verktyg och vapen. Sedan 10 000 år tillbaka och fram till idag blev geten en ovärderlig resurs att räkna med. Det enda som krävdes var bördiga dalgångar för bete och därför också en vördnad till de gudar som höll detta maskineri i rullning.  

Basaltblock med tusentals hällristningar.

Mot denna bakgrund kan vi nu återgå till ristningarna i Ughtasar. Att bergsgeten kom att få en starkt gudfruktig status är inte svårt att förstå mot dess mångsidiga egenskaper. Bergsgeten utgjorde dessutom en länk mellan den kända världen och de högt belägna bergstopparna - en gudars boning vilka försåg dalgångarna med det livsviktiga vattnet. Sannolikt bidrog detta till att ge bergsgeten en översinnlig prägel. Men bergen utgjorde också avstampet till de höjder som naturligt strävade mot solen – det vill säga det strålande och märkvärdiga gudaväsen som var förutsättningen för allt liv. I många kulturer var det just de djur som hade dessa transcendala egenskaper, ofta fåglar, som kom att manifestera länken mellan människa och gudar. 

Solguden i mänsklig skepnad - kanske är det en shaman? De förstorade händerna kan möjligen spegla solens livgivande strålar. Solguden i mänsklig skepnad - kanske är det en shaman? De förstorade händerna kan möjligen spegla solens livgivande strålar.

Bockhornen hade mäktiga och komplexa former. Att kraften emanerade från dessa horn, har varit en väl etablerad föreställning hos oräkneliga kulturer. Vi finner detta i flera olika uttrycksformer - från Iranska och Mesopotamiska avbildningar i form av ”vildgeten och trädet”. Vi känner vidare till Levantens behornade altare eller den grekiska mytologins Amalthea med sitt ymnighetshorn. Hornet är en av de starkare representationerna för fruktbarhet och ymnighet. Som oätlig biprodukt i offerritualer samt i egenskap av dess praktiska form som dryckes- och offerbägare samt som blåsinstrument, kom hornet att utveckla symboliska kvalitéer utsprungna ur ritual och föreställningsvärld. Inte minst är hornets form i sig en gestaltning av manlig reproduktionsförmåga. Ännu idag vittnar engelskans slanguttryck, ”horny”, alltjämt om hornets konnotation till alstringskraft. 

Julbock

Hornets direkta koppling till fruktbarheten skapar vidare en analogi till solens reproduktiva kraft där ledargestalter och shamaner med behornade hjälmar och huvudbonader kommit att förkroppsliga solguden. Shamanen med sina horn kom att utgöra en länk mellan människan och de krafter man ville bejaka. Det är därför inte ovanligt att man ser hällristningar med bockhövdade individer, vilka således kan representera gudar eller shamaner. En shamans sång och dans kring ett bål kan exempelvis utgöra en ritual där solens livgivande kraft representerades av elden. 

Sigillavtryck med getter och livsträdet Sigillavtryck med getter och livsträdet

Vi äger idag ett flertal föremål, såsom sigill och generella avbildningar från det östra Medelhavets bronsålder som porträtterar vildgetter i kombinationen med ett träd eller en planta (ofta tolkat som livsträdet). Vanligen avbildas två getter vända mot varandra, ståendes på bakbenen och med frambenen resta mot trädets stam. Symbolen verkar ha givit eftertryck till ägarens eller familjens makt och produktiva kraft. Den tidigaste uttrycksformen av motivet kan spåras till trakten av dagens Iran. Symbolen kom senare att bli ett vanligt motiv i såväl Mesopotamien och östra Medelhavet som i det faraoniska Egypten.   

Vildgetterna under livsträdet Vildgetterna under livsträdet

Tycker du att allt detta låter långsökt och svårt att knyta samman, så är du förmodligen inte ensam. Det är inte heller säkert att den tidiga människan hade full insikt i hur getter, livsträd och gudar bildade logiska kopplingar mellan henne och de krafter som upprätthöll liv och ordning i tillvaron. Psykoanalytikern Carl Gustav Jung kallade dessa olika komponenter för arketyper. Dessa är viktiga för oss ännu idag och chansen är stor att även du som läsare snart kommer att delta i en av dessa livsbejakande ritualer. Livsträdet, det vill säga julgranen med den intill placerade julbocken, är ett sådant exempel. 

av Richard Holmgren, 2014

Något att tillägga?

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln