Världens äldsta vintillverkning - rapport från en unik utgrävning

Grottan som krävde vin

- världens äldsta vintillverkning hittad i Armenien


av Richard Holmgren

Den brukar kallas för Fågelgrottan, eller Areni-1, och utgör en bland flera grottor i ett större grottkomplex kring byn Areni i Armenien. Sedan 2007 har denna utgrävningsplats sett det ena efter det andra av både spektakulära bevaringsförhållanden, unika föremål och forna aktiviteter. Grottan tar oss över 6000 år tillbaka i tiden och har bidragit med flera kategorier av ”världens äldsta”, inte minst världens idag äldsta vintillverkning.   
 

Skörd från den bördiga Arpadalen Skörd från den bördiga Arpadalen

Efter att ha färdats i sydlig riktning, längs med den storslagna vyn av berget Ararat, så når man snart den armeniska provinsen Vayots Dzor. Genom att vidare följa en av Sidenvägens gamla transportleder, genom Arpaflodens bördiga dalgång, så kantas snart vägen av lummiga trädgårdar och druvor på stock. Endast ett stenkast från platsen lär den bibliske Noa ha planterat den första vingården efter det att arken strandat på Ararats sluttningar. Hur allt detta gick till kan göra den bästa av arkeologer gråhårig, men Gamla Testamentets författare var tydligen väl förtrogna med de traditioner som legat begravda i trakten fram till år 2007. Längs med floddalens branta klippsluttningar, i en grotta, har nämligen världens idag äldsta vinframställning kommit i dagen. Här återfinns druvkärnor och andra organiska rester samt kärl som vittnar om både beredning och jäsning av vin - det vill säga att pressa druvor och låta saften rinna ned i ett jäskar. Grottans jämna medeltemperatur har vidare varit bra för att lagra vin, men även utmärkt för att konservera vardagssysslor från mitten av femte årtusendet f.Kr. den så kallade kopparstenåldern.
 

Utgrävningsplatsen är en unik arkeologisk upplevelse. Första gången jag kom i kontakt med grottan och dess fynd så häpnade jag – inte minst berodde detta på den gåtfulla atmosfär som grottans innersta förmedlade. Detta var säkerligen även en viktig faktor för de forna religiösa aktiviteter som ägde rum på platsen. En dags arbete i grottan är mycket påtaglig, då det kan vara besvärande för både luftvägar och den generella hälsan i ett ofta kylig klimat. För fermentering av kolhydrater till etanol var dock situationen ypperlig. I dagligt språkbruk menas då t.ex. jäsning av druvsaft till en alkoholhaltig dryck – alltså vin. Detta var en innovation som uppstod under övergången från den äldre- till den yngre stenåldern. Det fanns flera födoämnen som kunde jäsas till alkohol, även om man oftast talar om jäsning av spannmål till öl och druvsaft till vin. Vi tänker då på druvan Vitus vinifera, vilken fortfarande används vid vinframställning. Att finna en så tidig tillverkningsplats för denna process och inte minst användandet av odlade druvor, istället för vilda, är däremot minst sagt unikt. Att vintillverkningen var så pass utvecklad redan vid denna tid, ger vid handen att denna teknologi sannolikt är mycket äldre än så.
 

Osteologen Levon Aghekyan och arkeologen Lusine Margaryan Osteologen Levon Aghekyan och arkeologen Lusine Margaryan

Utgrävningsledaren Boris Gasparyan kände sedan gammalt till grottan men det var först under 2007 som man på allvar insåg platsens speciella tillgångar. Detta lade grunden till en armenisk-irländsk expedition som inledningsvis tog upp schakt framför grottan. Det var där som en av arkeologerna, Diana Zardaryan, även fann världens äldsta bevarade lädersko, från 3500 f.Kr. Det kan vara frestande att tänka sig att någon tagit av sig skorna inför uppgiften att trampa vin inuti grottan. Men i detta fall var det 600 år för sent och bronsåldern var redan på ingång, men sannolikt inte med en mindre vinproduktion. Att organiskt material såsom läder, tyger och korgar finns kvar utanför grottan, beror på flera lager av ansamlade get-exkrementer. Dessa har nämligen avvärjt svampangrepp på det organiska materialet och utgrävningens paleobotaniker, Tamara Bagoyan, har således kunnat identifiera fröer och kärnor från mer än ett trettiotal olika frukter samt ett flertal olika spannmålssorter.
 

Richard Holmgren vid vinframställningskaret Richard Holmgren vid vinframställningskaret

Sedan 6000 år tillbaka verkar grottan ha fungerat både som boplats, hägn för boskap och som livsmedelsförvaring, men även som plats för påtagliga rituella aktiviteter. Några meter från vinframställningen finns nämligen ett flertal större lerkärl innehållande skallarna från tre yngre individer. I sammanhanget återfanns även ett mindre kärl tillverkat av horn samt bevarad mänsklig hjärnvävnad vilket gör den till den äldst bevarade i sin kategori. Nya kol-14-dateringar visar även att de flätverk som omgav kranierna hade långt senare dateringar än skallarna i sig. Detta talar för att man haft tillgång till benmaterialet vid upprepade tillfällen. Från årets utgrävning var det dessutom uppenbart att ett flertal andra kärl, med matrester från kopparstenåldern, medvetet verkar ha krossats med diskformade malstenar under ceremoniella omständigheter. Fenomenet att krossa kärl i rituellt syfte är inte ovanligt under senare perioder men spridda benrester av vuxna individer i samma lager, ger spännande tolkningsaspekter på tidig föreställningsvärld och praxis. Det är ännu för tidigt att säga om vinet som framställdes inne i grottan, uteslutande användes i rituella sammanhang. Men om man tillfälligt tillåter sig att göra ett avhopp från devisen i Uppsala Universitetshus, det att tänka fritt och nödvändigtvis inte rätt, så kan grottan mycket väl ha representerat fruktbarhetsgudinnans underjordiska domäner. En plats som krävde ständiga offer för att det gudomligt livsbejakande och ömsesidiga maskineriet av givande och tagande aldrig skulle sättas ur spel.      
   
 

Arpadalen med grottöppningen till vänster i bild

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar